Malin heter jag och det här är min historia.
Musik har alltid betytt oerhört mycket för mig. Jag gjorde ett ärligt försök att bli musiker, men räckte helt enkelt inte till. Flyttade från Umeå till Stockholm efter gymnasiet för att i stället plugga Musikvetenskap i två år.
Halkade sedan på ett bananskal in på en civilingenjörsutbildning och jobbar nu med datalogisk forskning. Men nu till det viktiga:
Jag upptäckte U2 den 25 maj 1993. En vecka senare hade jag kopior av de flesta U2-skivor på kassett. Ytterligare någon dag senare hade jag och tvillingsyrran ståplatsbiljetter till konserten på Stadion — köpta via en privatannons på text-TV — samt tågbiljetter t/r Umeå – Stockholm.
Jag var 16 år då. Idag, 16 år senare, fungerar jag precis likadant. Om något går rakt in i hjärtat tvekar jag aldrig utan låter mig svepas med.
Konserten på Stadion är fortfarande min starkaste konsertupplevelse. U2 fick den kvällen om inte en permanent plats i mitt hjärta så i alla fall en stående inbjudan.
För U2 har kommit och gått litet som de har önskat sedan dess. När jag inte fick biljetter till Ullevi under Vertigo ryckte jag bara på axlarna. I år har jag försökt sona mitt brott genom att se såväl turnépremiären som U2 på hemmaplan i Dublin utöver Ullevi-spelningarna.
Det var U2 3D som i höstas återställde ordningen, och den här gången släpper jag inte herrarna så lätt. När jag fick frågan om jag ville vara med i redaktionen, tvekade jag inte. I och med min nyligen återuppväckta beundran för bandet hoppas jag kunna tillföra u2.se mycket enbart genom min nyfikenhet och energi.
Projekt som jag har gått och tänkt på kan nu få en naturlig plats och publik. Det ska bli förbaskat roligt, helt enkelt!
[Originalförfattare: Nathanael]Vad hände den 25 maj 1993, kanske ni undrar? Jag och syrran såg videon till Sunday Bloody Sunday för andra gången på MTV det datumet.
Första gången var hösten 1992 någon gång, av misstag. Vi tyckte inte alls om U2 då. Räknade dem till en av två ”hat-grupper”, faktiskt (den andra var Red Hot Chili Peppers). Kräktes på Even Better Than The Real Thing-videon, förstod oss inte på The Fly. Så fort U2 kom på (M)TV bytte vi demonstrativt kanal. Jag överdriver inte!
När Sunday Bloody Sunday (live från Red Rocks) började och vi såg att det var U2, var vi överens om att TV:n skulle stängas av omedelbart. Men var tusan var fjärrkontrollen? Aaaargh. Men… men… vad UNGA de är. Och, hrrm, det här lät ju, eh, riktigt bra…!?
Så 25 maj 1993 när vi satt framför MTV och såg att videon började var vi förberedda. Och överens om att det här var helt vansinnigt bra!
