2009-07-31

Ullevi Stadion, Göteborg, Sverige

U2 spelar ”Ultra Violet (Light My Way)” den 31 juli 2009 på Ullevi (Foto u2.se / Mårten)

När U2 återvänder till Sverige, fyra år efter Vertigo-turnén, gör man ett nytt nedslag i Göteborg. Denna gång bjuder man på två föreställningar – något som inte har hänt i stan förut, och inte sedan Elevation-turnén i Stockholm 2001.

Även det lyckade tifot från den svenska publiken, ”Vifta vitt”, gör comeback denna turné.

Olov recenserar;

”Det är en omöjlig uppgift att utan distans sammanfatta två konserter som bombarderat sinnena med intryck.

Klon i sig är mäktig nog att smälta, och om du också lägger ett samspelt U2 och en jättepublik till ekvationen blir det än knepigare. Därtill har vi alla olika upplevelser av konserten beroende på var vi stod, vem vi gick dit med, vilken läktarsektion vi hamnade i – och hur vi upplevde vädret.

För egen del hade jag långt på förhand bestämt mig för att bara låta mig sugas in i musiken, och i stort sett strunta i publikens reaktioner. För mig har själva framförandet blivit viktigare än åskådarnas eventuella delaktighet i showen, nu när jag har 13 U2-konserter under bältet.

Givetvis kan irländarna lyfta med publikens hjälp, men för mig är det inte längre huvudsaken.

Dessvärre ställde vädrets makter till det rejält på fredagen och det var nog många som kände sig stelfrusna på Ullevis läktare och innerplan. Även U2, som kom direkt från värmen i Nice, såg ut att tampas med den kyliga blåsten, trots att de i inledande ”Breathe” såg ut att få en rejäl boost från den lyckade vifta vitt-insatsen.

Över huvud taget kom fredagens spelning att bli lite kyligare och aningen kantigare än lördagen. Explosionerna i de mer fartfyllda numren fanns där; inledningsräckan från ”No Line On the Horizon” satt fint, med ”Beautiful Day” och sedan tre välkomna låtar från ”Achtung Baby” direkt därefter: en svängig ”Mysterious Ways”, en andlöst vacker ”One” och en ljuvligt hård ”Until the End of the World”.

Men den där fullkomliga publikkontakten och laddningen ville inte riktigt infinna sig, inte ens under paradnummer som ”Sunday Bloody Sunday” och ”Where the Streets Have No Name”. Detta trots att bandets musikaliska insats i stort sett var prickfri, och The Edge som vanligt jobbade häcken av sig.

Nej, fredagens höjdpunkter kom istället att bli den visuellt vackra ”The Unforgettable Fire” och urladdningen med först den hårt svängande remixen av ”I’ll Go Crazy If I Don’t Go Crazy Tonight” och sedan den frustande ”Vertigo”, en duo låtar som fick fart på i stort sett alla på plats.

Men allra bäst denna kväll var annars ”With or Without You”, framförd med en sällsynt kraft och med ett rungande gensvar från den tappra publiken, liksom den avslutande soulpsalmen ”Moment of Surrender”.

Men trots denna magnifika avslutning lämnade jag Ullevi med en känsla av att något saknades och att blåsten påverkade showen allt för mycket. ”Bad” borde ha kommit efter ”Where the Streets Have No Name” och videoskärmen borde ha vecklat ut sig.

Och vad var det egentligen som viskades där i Bonos öra under showens inledning? Att konserten var tvungen att stympas?

Känns det inte som om klon med tillhörande skärm stundtals tar över allt och nästan sväljer musiken? Ibland saknade jag Elevation-turnéns avskalade scenografi.

Å andra sidan: kan det bli mycket mer pampigt än när gruppen går loss i ”City of Blinding Lights” och klon skjuter upp ljus några hundra meter upp i luften? Tror inte det.

Ullevi är för litet för klon. Jag skulle inte ha sagt nej till en högre och fullsatt kortsida som fond. Tänk San Siro. Tänk Camp Nou.

Ljudet på U2 360° är det bästa (detaljerat, tillräckligt kraftfullt och krispigt) jag hört någonsin – och då har jag sett och hört mycket.

Larry Mullen Jr, vilken hjälte han är.

Jodå, nog saknade vi ”Bad” allt. Med den i lördagens låtlista och en dans med valfri åskådare och jag hade betraktat konserten som en omedelbar klassiker.

Coolast av alla: Adam Clayton.

Mersmaken är här och jag har redan börjat smida planer för att se dem igen om ryktena talar sant och U2 360° fortsätter nästa år. Jag antar att du gör detsamma.
Olov delar ut blandade plus och minus och frågetecken.