För länge, länge sedan, i en liten håla på den Svenska västkusten satt en gång en yngling framför sin TV-apparat. Denne yngling, inte ens 10 år fyllda, hade bänkat sig framför televisionen för att avnjuta en av veckans absoluta höjdpunkter.
För det var vid den här tiden, 19.00 på onsdagar, som SVT kopplade över till sina lokaler i Växjö för att bjuda på den senaste populärmusiken i videoformat.
Programmet hette Voxpop och vid det här laget var det Josefine Sundström som stod för presentationen av kvällens musikaliska karameller. Det blev som alltid en mycket underhållande timme, men just den här höstkvällen år 2000 så var det faktiskt en låt som stack ut lite mer än vanligt.
Det var nämligen de medelålders männen i U2 som hade levererat en helt
fantastisk låt, Beautiful Day. Ni kan ju tänka er själva hur ynglingen blev helt hänförd av den catchiga rocklåten tillsammans med de häftiga flygplanen som Jonas Åkerlund så skickligt lät flyga över bandet.
Tyvärr fick inte låten vara med speciellt många veckor, och när ynglingen skulle köpa singeln så var den slut nere på Laholms Radio.
Den ynglingen var jag, och det skulle faktiskt dröja fram tills tidigt 2004 innan jag grävde fram Beautiful Day igen. Under det började jag så sakta lyssna på några andra låtar från irländarnas katalog och några veckor efter det att How To Dismantle An Atomic Bomb släppts så gick jag och köpte den.
Jag bäddade ner mig med min CD freestyle och lyssnade på ett album på ett sätt jag aldrig lyssnat på en skiva förr. Kanske mycket beroende på vilka album jag tidigare lyssnat på.
Under det kommande året grävde jag ner mig totalt i U2’s samlade verk och började även skriva här på u2.se-forumet. Biljetterna var såklart slut till Ullevi när jag fick nys om den spelningen, men jag såg positivt på det och antog att det skulle komma fler chanser snart. Men icke! Åren flöt förbi och inte kom U2 ut på vägarna i Europa.
Så när 360°-turnén annonserades var det sedan länge planerat att jag skulle ta igen allt jag missat under åren, och det gjorde jag på 7 stycken konserter spridda över Europa tillsammans med nya vänner och gamla vapendragare. Det blev ett fantastiskt klimax på många års väntan och jag hoppas jag får uppleva en lika bra sommar någon mer gång i mitt liv.
Jag lyssnar nu på väldigt mycket mer musik är bara U2, och det är faktiskt ganska sällan som dom får speltid här hemma, men dom har ändå en speciell plats i hjärtat hos mig. En plats som bara U2 kan fylla med sin magiska musik. Och det ska mycket till innan jag skulle överge mina hjältar från den gröna ön, det kan jag lova!
[Originalförfattare: Fredrik]
