1984 kom så ”The Unforgettable Fire”. Producenten från de tre första skivorna, Steve Lillywhite, var borta ur bilden. In klev den förre Roxy Music-keyboardisten Brian Eno som istället blivit skivproducent, samt hans kanadensiske adept Daniel Lanois. Båda minst sagt bevandrade inom musikproducent-yrket.
När skivan kom ut stod de flesta U2-fans undrande till vad som hänt efter den ganska rockiga ”War”. Även om skillnaden inte var lika stor som den som skulle komma i och med ”Achtung Baby” på nittiotalet så är kontrasten rätt slående.
”The Unforgettable Fire” är, som Bono själv säger, en skiva ur fokus. Ett suddigt höstlandskap målas upp med en pensel som nog sett sina bästa dagar.
Egentligen är det bara ”Pride (In The Name Of Love)” som är lika kristallklar som under de tidigare skivorna. Chrissie Hynde (från bandet Pretenders) bidrar med bakgrundssång på ”Pride (In The Name Of Love)” men är listad som Christine Kerr på omslaget då hon var gift med Jim Kerr (från bandet Simple Minds) vid tillfället.
Resten av låtarna, framför allt ”Indian Summer Sky” och ”Elvis Presley And America”, är i allra högsta grad influerade av Enos experiamentalism.
”The Unforgettable Fire” är till största delen inspelad i Slane Castle ca. 4 mil norr om Dublin. Det är en vanligt förekommande missuppfattning att bilden på skivomslaget skulle vara Slane Castle, men så är inte fallet. Bilden är tagen med infraröd film av Anton Corbijn vid ruinerna av Moydrum Castle.
Texterna är, precis som Bono uttryckt, mer skrivna för att passa in musikaliskt än sin betydelse. Mest tydligt är det på ”Elvis Presley And America” just där Bonos text sannolikt skapades för stunden i studion och Eno sedan tog en basgång och trummor från en annan låt, (en mix av ”A Sort of Homecoming”) och körde dem baklänges.
Första strofen på albumet från just ”A Sort Of Homecoming” är direkt taget från Van Morrisons ”Madame George” (albumet ”Astral Weeks” från 1968): ”And you know it’s time to go, through the sleet and driving snow”.
Albumets titel kommer ifrån en utställning av foton, målningar och teckningar av offren för atombombsfällningarna i Hiroshima och Nagasaki. Omslagsdesignern Steve Averill använde även Japan som utgångspunkt när han valde rött och guld som färger och det ’penslade’ typsnittet.
Bilden på omslagets baksida är ytterligare en slottsruin, denna gång det mer åtgångna Carrickgogunnel i Limerick county. Innan fotosessionen för omslaget hade man läst en bok vid namn ”In Ruins: The Once Great House of Ireland” skriven av Simon Marsden.
Inspelningarna spelades även in på video och gavs ut på VHS under namnet ”The Unforgettable Fire Collection”, vilken innehåller videor till ”Pride”, ”Bad” och ”A Sort Of Homecoming” samt intervjuer och bilder från Windmill Lane-studion, och Slane Castle.
Så tycker recensenten
Det första samarbetet med det rutinerade producentparet Daniel Lanois och Brian Eno och genast märks en ny musikalisk inriktning. Det tunga rocksound som präglade de föregående skivorna är nu som bortblåst.
På ”The Unforgettable Fire” tar U2 det första steget mot det mer atmosfäriska och poporienterade sound som kom att prägla deras musik under den andra halvan av 1980-talet. Men det är få ”riktiga” låtar som ryms på albumet, en handfull av spåren kan enklast beskrivas som rena sketcher eller ofullbordade idéer.
Bäst blir det då bandet fokuserar sig på det klassiska popreceptet: vers, refräng, vers, refräng. Som i magnifika ”Pride”. Som i det vackra titelspåret. Det enda undantaget är ”Bad”, som på ren kraft, inlevelse och övertygelse lyckas nå ut utan någon egentlig refräng.
Citat från bandmedlemmarna
”Man lyssnar på albumet en gång och det låter förmodligen lite märkligt. Allt eftersom man lär känna det, väcks ett intresse och det får ett mer personligt uttryck, det blir något personligt just för dig.”
Spår
- A Sort Of Homecoming
- Pride (In The Name Of Love)
- Wire
- The Unforgettable Fire
- Promenade
- 4th Of July
- Bad
- Indian Summer Sky
- Elvis Presley And America
- MLK
Utgivningsdatum
1 september 1984
Skivbolag
Island Records
Producenter
Brian Eno och Daniel Lanois
Inspelad
Windmill Lane Studios, Dublin, Irland
