Efter en utdragen konsertturné som hade tagit U2 runt hela världen började det bli dags att blicka framåt. Man talade om ett systeralbum till ”No Line On The Horizon” i mars 2009, men snart stod det klart att det inte skulle bli någonting av ”Songs of Ascent”. Ännu.
Istället börjar man prata om ett samarbete med amerikanen Brian Burton, alias Danger Mouse. Det pratas uppspelt om ett rockalbum med ”hooks” som finns ”överallt” i låtarna. Arbetet med Burton tar fart. Olika källor nära bandet, i bandet eller inom musikpressen säger konstant under flera års tid att albumet ”nästan är färdigt”.
Burton sägs vara färdig med sin mixning i juni 2013. Vid det här laget har man hunnit spela in en version av ”The Troubles” med svenska Lykke Li på sång tillsammans med Bono.
Bandet är inte helt nöjda. Även om U2 inte längre arbetar med Rick Rubin, bestämmer de sig för att lyssna till ett råd som de fick av honom; se till att låtarna kan spelas även i sin enklaste form.
U2 bjuder istället in producenterna Paul Epworth och Ryan Tedder som båda har arbetat med den bästsäljande sångerskan Adele. Tillsammans med framförallt Tedder arbetar U2 på låtmaterialet och producenten gör omfattande ändringar i ”Every Breaking Wave” som får en ny refräng.
Mot hösten börjar albumet bli färdigt och U2 närmar sig teknikjätten Apple för att diskutera ett samarbete. I ett direktsänt framträdande medverkar U2 på Apples teknikmässa för att debutera ”The Miracle (Of Joey Ramone)”. Strax därpå släpps albumet, ”Songs of Innocence” i sin helhet. Allt sker omedelbart, och automatiskt, till alla med ett iTunes-konto.
En av musikhistoriens största fadäser är ett faktum. U2 beskylls i press och sociala media för tilltaget när det är Apple som stått för tekniken, och beslutet att ge bort albumet gratis. Apple själva tvingas att hjälpa folk att ta bort ”Songs of Innocence” från sina iPrylar via en särskild app.
Försäljningen blir kanske av denna anledning ingen succé; U2 har inte sålt så dåligt som ”Songs of Innocence” i Storbritannien på trettiotre år. Ändå har 81 miljoner Applekunder lyssnat på albumet när deras tidsexklusiva period är över efter fem veckor.
Musiken då? Ljudbilden är ganska blandad men, jo, där finns flörtar med åttiotalets U2 (framförallt ”October” och ”War”) för att reflektera albumets tema om uppväxten i Dublin på 70-talet.
Turnén, iNNOCENCE+eXPERIENCE, tas dock emot väl och U2 skulle snart höra av sig med nytt material igen. Inte lika snabbt som Bono först antyder (inom ett år) men ändå.
Så tycker redaktionen
Det här ett album som ser tillbaka. Både soundet och texterna är tillbakablickande. Låtarna ger intrycket av en vuxen person som ser tillbaka på sig själv som barn och tonåring, och de förmedlar all den nostalgi, sorg, glädje och medkänsla med ungdomens oskyldighet som det innebär.
Soundet påminner om U2:s tidiga sound, utan att efterapa det. Låtar som “Volcano” ger stark känsla av deras första album “Boy”, och en textrad, ”I can’t change the world, but I can change the world in me”, från “October” svaras på i B-sidan ”Lucifer’s Hands” (“Yes I can change the world, but I can’t change the world in me”).
För mig är det här ett av U2:s starkaste album, med fantastiskt känslosamma och medryckande låtar.
Enligt mig är det bara två av spåren som är lite mer förutsägbara, och som har en tendens att falla in i lite trött arenarock (“The Miracle (of Joey Ramone)” och “California (There Is No End To Love)”).
De drar dock inte ner hela albumets kvalitet, och även fast de två låtarna är långt ifrån mina favoriter kan jag inte låta bli att sjunga med till dem när de spelas. I allmänhet känns det som ett väldigt genomtänkt album, allt från omslagskonsten till varje låttext andas eftertanke och förmedlar samma känsla.
Jag älskade albumet när det kom ut, och jag älskar det fortfarande.
Standout tracks: ”Every Breaking Wave”, ”Sleep Like a Baby Tonight”, och ”Iris (Hold Me Close)”.
Citat från bandmedlemmarna
”En droppe storhetsvansinne, ett ryck av generositet, en nypa av att framhäva oss själva – och djup rädsla för att dessa låtar som vi lagt ned hela vår själ i under de senaste åren kanske inte kommer att höras”.
Spår
- The Miracle (Of Joey Ramone)
- Every Breaking Wave
- California (There Is No End To Love)
- Iris (Hold Me Close)
- Volcano
- Raised By Wolves
- Cedarwood Road
- Sleep Like A Baby Tonight
- This Is Where You Can Reach Me Now
- The Troubles (med Lykke Li)
Utgivningsdatum
9 september 2014 (iTunes/digitalt) samt 13 oktober 2014 (övriga återförsäljare).
Skivbolag
Island Records
Producenter
Brian Burton, Ryan Tedder, Paul Epworth, Flood, Declan Gaffney
Inspelad
Electric Lady Studios och Pull Studios, i New York City, New York, USA
The Church samt Assault and Battery i London, England
Shangri-La och The Woodshed in Los Angeles, Kalifornien, USA
Strathmore House i Dublin, Irland.
