The Edge

När David föddes blev han andra son till Gwenda och Garvin Evans, ett par av walesiskt ursprung som då bodde i östra London.

Ett år senare flyttade familjen till Malahide i norra delen av County Dublin, då Garvins arbetsgivare erbjöd honom ett jobb där. David – kallad Dave av familj och vänner – är mellanbarn i familjen och har en äldre bror Richard – kallad Dick – och en yngre syster, Gill.

Som barn gick Dave i St Andrew’s Church of Ireland School i Malahide, där han flyktigt lärde känna Adam Clayton innan denne slutade för att börja i en privat skola. Redan som barn var Dave intelligent, men också tystlåten och något av en ensamvarg. När det var dags för gymnasiet började han vid Mount Temple Comprehensive School i Dublin, men hade till en början svårt att finna sig till rätta, då han var reserverad av naturen. Han var en flitig student som var omtyckt av lärarna och hans ambition var vid den tiden att studera vidare på universitetet och bli läkare.

Gitarristen The Edge föds

Garvin Evans var intresserad av musik och spelade både gitarr och piano, och hans bägge söner visade tendenser att ha ärvt dessa intressen.

Efter det att Daves mor köpt honom en gammal akustisk gitarr på en loppmarknad för £1 började han spela instrumentet mer regelbundet. Hans talang uppmärksammades av Mount Temples musiklärare Albert Bradshaw, som uppmanade honom att gå till mötet för det nya band som Larry Mullen annonserat om på skolans anslagstavla. Dave och Dick gick dit med en elgitarr som de själva byggt av en gammal akustisk gitarr.

Där visade Dave upp sin skicklighet med gitarren genom att spela Led Zeppelin– och Deep Purple-klassiker. Bägge bröderna Evans accepterades som medlemmar i bandet, som kom att kallas Feedback. Dave började umgås med de andra bandmedlemmarna, både i och utanför skolan. Han blev snart medlem av Lypton Village och döptes till ”Dave Edge” av Bono.

Namnet inspirerades av hans skarpa intellekt, men också av det sätt på vilket han observerade saker från sidan – från ”the edge” – och av formen på hans huvud som hade en skarp form. Namnet förkortades så småningom till The Edge.

Musik och religion

Edge fortsatte sina studier vid Mount Temple, samtidigt som han utvecklade sina musikaliska intressen i The Hype, som Feedback nu kallades. En av hans tidiga influenser var den irländske rock- och bluesgitarristen Rory Gallagher. När examen närmade sig meddelade Edge sina föräldrar att han ville ta ett sabbatsår från studierna, för att se vad som skulle komma att hända med bandet.

Under det sena 1970-talet började The Hype och senare U2 (som bandet döptes till i mars 1978) att utveckla sitt sound. Även om de inledningsvis inspirerades av de stora grupperna från det tidiga 70-talet, började punken och new wave snart att forma U2:s musik. Band som The Ramones och Television influerade bandet och då särskilt Edge.

Hans spelstil utvecklades ytterligare när han på semester med familjen i New York köpte en ny gitarr och effektbox. Det blev en Gibson Explorer, vilken han använder än idag, och ekoeffekten Memory Man. De blev båda en viktig del i utvecklingen av det speciella U2-soundet.

När U2 under det sena 1970- och tidiga 1980-talet började växa musikaliskt växte också deras intresse för andliga frågor. Tillsammans med Larry och Bono anslöt sig Edge till Shalom Charismatic Christian Group i Dublin.

Detta ledde till en betydande del självrannsakan: var det rätt att vara kristen och medlem i ett rock’n’rollband? Det hela ställdes på sin spets 1982, då Edge meddelade att han skulle ta två veckors avbrott från U2 för att försöka utröna om han ville stanna i bandet. Bono försökte stötta honom och uppmanade honom att följa sitt hjärta. Efter några dagar hade Edge bestämt sig: han skulle stanna i bandet.

Enligt U2-legenden växte gitarrslingan i Sunday Bloody Sunday fram ur denna själsliga vånda. Edge har i efterhand sagt att han numera inte har några problem att kombinera sin kristna tro med sin musik eller livsstil, även om andra människor kanske har synpunkter på detta.

Hemlivet

1983 gifte sig Edge med Aislinn O’Sullivan, som han hade träffat vid en av U2:s tidiga konserter. Paret fick tre döttrar, innan de separerade. 1992 träffade Edge den amerikanska koreografen och dansaren Morleigh Steinberg i samband med ZooTV-turnén, där hon medverkade i framförandet av ”Mysterious Ways” på vissa etapper. De började träffas privat 1993 paret gifte sig 2002 i södra Frankrike. Tillsammans har de dottern Sian och sonen Levi. Paret gifte sig den 22 juni 2002 i södra Frankrike.

The Edge och U2-soundet

Edges bidrag till U2:s musik genom åren går knappast att överskatta. Hans särprägel finns med i allt som bandet producerar, från de inledande riffen i ”I Will Follow” till de graciösa ackorden i ”Beautiful Day”. Han undviker de långa, utdragna solon som många gitarrister excellerar i och föredrar istället korta, precisa, minnesvärda riff. (Exempelvis ”Rejoice”, ”Bad” och ”Spanish Eyes”).

Ändå levererar han ofta aggressiva ackord, som i ”Sunday Bloody Sunday”, ”Bullet The Blue Sky” och ”Zoo Station”. Vid andra tillfällen faller hans toner som melankoliska pärlor, som i ”One” och ”Please”.

Edges gitarrsound är en omisskännlig del av U2:s kännetecken: De karaktäristiska, suggestiva toner han spelar och de känslor han förmedlar genom dem är vad som gör honom till en av de största gitarristerna inom rocken. Hans stil – ren, skarp, genomträngande och eggvass – är unik och Edge anses idag som en av världens mest framstående rockmusiker.

1996 var han den förste någonsin att motta det prestigefyllda Rory Gallagher Rock Musician Award på Irland. 2001 var han en av de gitarrister som porträtterades i TV-programmet The Top Ten Guitar Heroes på brittiska Channel 4. Edge placerades som nummer sju på listan, bakom Jimi Hendrix, Eric Clapton och Hank Marvin, men före storheter som Carlos Santana och Ritchie Blackmore.

Hans kunskaper som keyboardspelare underskattas ofta, men bidrar med fräscha kvaliteter till U2:s sound på låtar som ”October” och ”New Year’s Day”. Även Edges sånginsatser förbises ofta, men låtar som ”Seconds”, ”Van Diemen’s Land” och ”Numb” visar på hans vokala register. Hans soloframförande av ”Sunday Bloody Sunday” under den senare delen av PopMart-turnén var en av konserternas höjdpunkter.

Edge tar också ofta stor del i produktionen av bandets album och på ”Zooropa” var han så involverad att han nämns som producent vid sidan av Flood och Brian Eno. Han är också den av medlemmarna i U2 som har sett över remastringsprojekt av bandets katalog sedan dessa inleddes 2007.

Sidoprojekt

Edge var den förste av U2:s medlemmar att delta i musikaliska sidoprojekt. 1983 spelade han på den förre PIL-basisten Jah Woblles album ”Snake Charmer” och 1986 skrev han det mesta av soundtracket till filmen ”Captive”, där en ung Sinead O’Connor sjöng ett av spåren.

Tillsammans med Bono skrev han 1990 partituret till Royal Shakespeare Companys uppsättning av ”A Clockwork Orange” och 1995 låten Goldeneye för James Bond-filmen med samma namn.

Efter orkanerna Rita och Katrina svepte igenom USA 2006 startade U2-gitarristen organisationen Music Rising för att stöttar musiker som förlorat sina instrument, eller är i utsatta situationer som påverkar deras musicerande.

En del gästspel har det också blivit. Senast medverkade han på bandet 5 Seconds of Summers album ”Calm” från 2020, och låten ”Best Years”.

”Inom vetenskap och medicin…”

När en familjemedlem blev hastigt sjuk i cancer under 2000-talet blev The Edge alltmer intresserad av medicinsk vetenskap. Det ledde till ett engagemang i The Angiogenesis Foundation, som sysslar med banbrytande cancerforskning. Faktum är att en av de inblandade, James P. Allison som forskar på immunförsvarets egna kraft mot cancer (”immunterapi”), vann Nobelpriset i fysiologi eller medicin år 2018.

Det ledde överraskande till att The Edge befann sig i Stockholms Stadshus den 10 december 2018. Han förklarade senare för Jessica Gedin på SVT att han var inbjuden som hedersgäst till pristagaren på Nobelbanketten.

Kvällens stora snackis blev dock att U2 gitarristen kommit till middagen iförd sin klassiska huvudbonad vilket ansågs på gränsen till oacceptabelt, men som någon kommenterade: ”Det är ju The Edge. Man säger väl inte åt honom att ’Du, ta av dig mössan’, eller?”

Han må vara en av världens mer förbisedda gitarrhjältar, men det går inte att förneka att The Edge har påverkat en hel generation musiker. Tillsammans med sitt engagemang för musik, medicin och rättvisa är The Edge verkligen U2:s kreativa vetenskapsman som ständigt hittar på nya sätt att utöka sin färgpalett.

Röster om Edge