En av U2:s mest framgångsrika och storslagna konsertturnéer var ett faktum. Innan turnén avslutades pratade man offentligt om nästa album.
Det började 2009 med ett löfte från Bono om ”Songs of Ascent” men redan 2010 hade man börjat utforska flera nya alternativ.
Imse, vimse, spindel…mus?
Vid ett tillfälle fanns det tre andra projekt som man tittade närmare på; Bono och Edge jobbade med en Broadway-musikal om Spider-Man (”Turn Off The Dark”), det pratades om ett album med nattklubbsmusik, och ett renodlat rockalbum.
Mycket tid ägnades åt musikalprojektet som blev fördröjt och förlöjligat i amerikansk media dels på grund av sin ambition men också turerna kring de många olycksfall som följde projektet. Man släpper så småningom ett soundtrack med originalskådespelarna, där en del av låtarna framförs av Bono och/eller The Edge.
Klubbalbumet kunde ha blivit intressant för svensk del. U2 arbetade nämligen med Nadir ”RedOne” Khayat och Carl Falk vid denna tidpunkt. Från inspelningarna med RedOne berättar man om en outgiven låt kallad ”I’ll Believe Her When She Sings”. En annan låt, ”North Star”, spelas live från scenen och delar av studioinspelningen förekommer i filmen ”Transformers 3: Dark of the Moon” men har inte släppts i sin helhet.
Arbetet med Carl Falk verkade också kommit en bit på vägen innan man övergav projektet. I en intervju med Dagens Nyheter den 15 juli 2019 berättar han följande;
”Jag och Rami [Yacoub, musikproducent red. anm.] fick tidigt ett erbjudande från en producent som de jobbade med då, och vi gjorde en låtidé när vi just skaffat vår studio. Elementen funkade inte där, det var skitkallt och vi satt med jackorna på framför en liten laptop och jobbade. En av våra idéer gillade bandet och spelade in den för sitt album, men den kom aldrig med till slut. Det största var ändå att The Edge själv spelade in mina gitarrförslag, det kändes som att ’nu kan jag gå i pension, inget kan toppa detta.’”
Även ”Songs of Ascent” läggs alltså snart på hyllan och inspelningarna med Rick Rubin finns kvar men bandet väljer ännu en annan väg.
”You and I are Rock ’n’ Roll!”
Brian Burton, alias Danger Mouse, kallas in för att jobba med U2 på ett rockalbum. Till en början verkar det gå så bra att man bestämmer sig för att detta har bäst potential för nästa U2 album. Manager Paul McGuinness säger den 15 april 2010 att ett albumsläpp ”innan årets slut ser alltmer lovande ut”.
Projektet sägs sedan konstant vara nära utgivning under flera års tid. Sommaren 2013 rapporteras Danger Mouse vara färdig med sin mixning av projektet och återgår till sitt sidoprojekt Broken Bells. När bandet lyssnar på resultatet inser de att låtmaterialet inte håller måttet.
”Vi upptäckte att låtarna föll platt. De var inte helt och hållet färdiga. Vi lurade oss själva att tänka att ”intressant” var tillräckligt bra.”
En kärlek utöver det vanliga
Ett par låtar är man ändå nöjda med. Den första är ”Ordinary Love”. U2 hade tagit en paus med albuminspelningarna för att jobba på soundtracket till filmen ”Mandela: Long Walk To Freedom”. Bandet känner sig hedrade att bli tillfrågade efter sitt livslånga stöd för den tidigare sydafrikanske ledaren. Bono hämtar inspiration från Nelson Mandelas kärleksbrev till hustrun Winnie Mandela.
”Man inser att det var en slags extraordinär kärlek, men även om extraordinär kärlek är ämnet för filmer och böcker och berättelser och låtar, är det kanske vanlig kärlek som faktiskt är viktigare – de enkla saker som människor gör…och det man inte klarar av. De hade en passion stor som sitt land, sin kontinent. Senare, när han lämnade fängelset, kunde de inte klura ut den vanliga tillvaron i hemmet.”
Man ger ut låten på vinylsingel tillsammans med en akustisk version av ”Breathe” på Record Store Day i november 2013. Mandela själv går bort drygt en vecka senare, den 5 december. U2 vinner året därpå en ny Golden Globe-statyett men precis som 2003 (”The Hands That Built America”) missar man att ta hem det åtråvärda Oscars-guldet.
Istället är det Disneyfilmen ”Frost” med ”Slå Dig Fri” (originaltitel: ”Let It Go”) som vinner det finaste priset denna gång.
Ett (o)synligt rockband
Den andra låten man är redo att släppa från inspelningarna med Danger Mouse är ”Invisible”. Den paketeras med en reklamsnutt och läcker musikvideo under Superbowl i februari 2014.
Låten – som handlar om U2:s första tid i London som osignat band – släpps via iTunes, till förmån för den sjukdomsbekämpande organisationen (RED) där Bono är medgrundare. Musikvideon spelas in i hemlighet, i kaliforniska Santa Monica tillsammans med regissören Mark Romanek. Däremot var Bono tydlig med att detta inte var en förstasingel från det ännu namnlösa albumet.
U2 hade fått ett välbehövligt avstånd till det material som de hittills hade spelat in. När man återvänder till studion tar man till sig ett råd de fått från Rick Rubin; ”se till att låtarna kan spelas även i sin enklaste form.”
Däremot är det inte Rubin man kallar in. Istället vänder sig U2 till två nya producenter i sammanhanget; amerikanen Ryan Tedder samt britten Paul Epworth.
Några år tidigare har de båda arbetat som låtskrivare respektive producenter tillsammans med sångerskan Adele. Hennes skiva ”21” från 2011 har intagit förstaplatser på försäljningslistorna och lockar en bred publik över hela världen.
Några av de Danger Mouse-producerade låtarna klarar sig till release (”Sleep Like A Baby Tonight”, ”This Is Where You Can Reach Me Now” samt ”The Troubles” med svenska Lykke Li) medan andra omarbetas, eller ges ut som extraspår till vissa utgåvor.
En av låtarna man gör om är ”Every Breaking Wave”. En tidigare version av låten fanns från arbetet med Brian Eno och Daniel Lanois på den förra skivan. Den varianten lämnades utanför albumet eftersom man då hade planerat att släppa ”Every Breaking Wave” som förstasingel från ”Songs of Ascent”. Den spelades senare i en avskalad tolkning på 360°-turnén i Helsingfors. Det blir Ryan Tedder som ”räddar” låten från att kasseras genom att hjälpa bandet skriva en ny refräng – medan den tidigare refrängen bygger upp till låtens klimax.
Inspirerade av Rubin-metoden arbetar man också fram en akustisk version av ”Every Breaking Wave” på piano. Det blir en tydlig kontrast till den ”With Or Without You”-doftande albuminspelningen av låten. U2 bestämmer sig senare för att det blir den definitiva versionen av låten.
Mot hösten 2014 börjar albumet äntligen att närma sig utgivning. U2 kontaktar teknikföretaget Apple, som de har samarbetat med av och till sedan 2004, för att sluta ett avtal. Man spelar in en musikvideo/reklamfilm till albumets förstasingel ”The Miracle (of Joey Ramone)” och kommer överens om att Apple får exklusiv tillgång till albumet. Det hela leder till en av U2:s mest pinsamma ögonblick i karriären.
Skyldiga och oskyldiga
I september återstår en överraskning från Apples VD Tim Cook, efter presentationen av iPhone 6. Det är U2 som står på scenen för att spela sin nya singel! Efteråt berättar man om avtalet att släppa det nya albumet ”Songs of Innocence” på Apples plattform.
”Från början har U2 alltid velat att vår musik ska nå så många människor som möjligt, ledtråden ligger i vårt namn antar jag – så dagens nyhet överstiger våra sinnen kan man säga. Det mest personliga albumet vi har skrivit kan delas med en halv miljard lyssnare… bara genom att trycka på ”Skicka”-knappen. Om det bara var lättare att skriva låtarna också…Det är spännande och ödmjukt att tro att de som inte känner till U2 eller lyssnar på rockmusik för den delen kommer att spana in oss. Att arbeta med Apple är alltid roligt. De vill göra saker som inte har gjorts förut – det är spännande att vara en del av. ”
På ett ögonblick blir albumet tillgängligt för över en halv miljard iTunes-användare i 119 länder. Problemet är bara att tillräckligt många av Apples kunder har aktiverat automatisk nedladdning ”från molnet” för att en av musikhistoriens värsta misstag ska bli ett faktum.
Plötsligt råder det nästan uppror på nätet och sociala media. U2 har gjort intrång i det privata, i folks iPrylar. Många kräver att U2 ber om ursäkt och att Apple ska hjälpa till att få bort albumet från iPrylen. Så blir det också. Tyvärr.
När röken har lagt sig återstår ändå, vilket flera bedömare har medgivit i efterhand, en stark samling låtar. ”Songs of Innocence” kan visserligen inte matcha försäljningen av något tidigare U2-album men det hindrar inte bandet från att fortsätta marknadsföringen för albumet – och turnén.
Lyckad premiär trots olyckor
U2:s varumärke har fått sig en rejäl smäll men det skulle komma mer. Bandet hade planerat en liknande gästspel som hos David Letterman några år tidigare. Denna gången ville man marknadsföra albumet och utannonsera turnén hos Jimmy Fallon – där de debuterade ”Invisible” på Rockefeller Centers tak året innan.
I november 2014 tar sig Bono en rejäl vurpa under en cykelolycka i New Yorks Central Park vilket bokstavligen sätter käppar i hjulet. Edge berättar senare för Rolling Stone Magazine att Bonos röntgenplåtar visade att det “såg ut som att ett Eiffeltorn i miniatyr satt fast i armbågen”. Dessutom skadar Bono ansiktet, ryggen och nerverna i fingrarna. Det gör att han, vad vi vet, inte längre kan använda gitarren som redskap för att skriva och spela musik.
Bono sätts återigen på intensiv sjukgymnastik. Ett framträdande på Times Square har varit planerat och kan inte ställas in med kort varsel. U2 ber därför Bruce Springsteen, och Chris Martin från Coldplay att vikariera för Bono på Världsaidsdagen 2014.
The Miracle (of Bono)
Mirakulöst nog kan man strax därpå utannonsera ”iNNOCENCE + eXPERIENCE”-turnén. Premiären i maj 2015 äger rum i kanadensiska Vancouver men hotas av ett dödsfall i U2-familjen. Det är Larry Mullen den äldre som har gått bort och Larry Mullen Junior reser hastigt hem till Dublin för att medverka vid begravningsceremonin.
Larry hinner tillbaka till Kanada för att kunna sätta igång världsturnén som planerat men det var nära att det tog stopp igen några timmar senare. Just när den första spelningen är på väg att avslutas, trillar The Edge av ”e-scenen”. Lyckligtvis klarar han sig undan med några blåmärken, vilket meddelas på bandets Instagram-konto samma kväll.
Under den första tiden drabbas U2-familjen av flera tråkiga nyheter: pastorn Jack Heaslip som rest med på U2:s turnéer sedan 80-talet går bort, liksom turnéledaren Dennis Sheehan som hedras med “40”. Även bluesgitarristen B.B. King som jobbade och turnerade med U2 mot slutet av 80-talet går ur tiden och hyllas med ”Angel of Harlem” och, förstås, ”When Love Comes To Town”. I slutskedet av planeringen för turnéns scenografi sommaren 2013 har också arkitekten Mark Fisher gått bort, efter en längre tids sjukdom.
Istället är det scenografen Es Devlin som kallas in. Hon har arbetat med storheter som Beyoncé, Kanye West och The Rolling Stones. Hennes typiska uttrycksspråk, med fyrkantiga lådor, ger avtryck i scenografins kanske mest häpnadsväckande beståndsdel; en enorm videoväggsbur som löper längs med arenagolvet. Där U2 lyckades förminska stadion på den förra turnén gör de nu samma sak fast inomhus. Briljant!
Andra nyheter denna gång är att man turnérar utan förband, och inledningsvis planerade man för två kvällar per stad. Den ena på temat ”innocence” den andra på temat ”experience”. Man får kalla fötter och blåser av arrangemanget under repetitionerna eftersom man inte kan garantera att fansen blir nöjda med den tanken.
Hotad säkerhet
Sverige och Stockholm bjuds på hela fyra spelningar i september 2015. Huvudstaden är en av få platser på hela turnén som får fler än två spelningar. Den tredje spelningen blir minnesvärd för att den inte ens blir av.
Först säger man att det har blivit fel på biljettläsarna vilket fördröjer insläppet. Snart sipprar det ut att Ericsson Globe Arena håller på att avstyra något slags hot. Besökarna som är inne på arenan uppmanas att hålla sig på läktarna medan man letar igenom scengolvet. Utanför börjar folk att avvisas. Bandet har redan lämnat skådeplatsen på uppmaning av polisen.
Uppgifter i media gör gällande att det finns en person på Globen som är föremål för hotet. Senare sägs det att ingen person, eller bandet och dess fans, utsatts för hot men att man letat efter en polis som glömt sitt tjänstevapen i en magväska när man utanför tjänsten kommit till Globen för insläpp. Utredningen lades senare ned men än idag kvarstår frågetecken kring vad som egentligen hände den kvällen.
Som tur är har U2 en lucka i spelschemat och kan boka om spelningen till efter den som egentligen var tänkt att avsluta Sverigebesöket. Det blir den sista konserten i Sverige på flera år.
U2 får uppleva ytterligare en hotfull situation i Frankrike. De är i Paris för att spela in en konsertfilm och dokumentär om turnén med TV-bolaget HBO. Då inträffar flera terrorattacker som avlöser varandra samma kväll.
Flera svenska fans är på plats, däribland Malin och Maria från u2.se:s redaktion, och Patricia som blivit inbjuden av bandet efter att ha vunnit en tävling på u2.com.
Även dessa spelningar ställs in men bokas om och filmas senare som turnéns officiella konsertfilm i december 2015. En händelserik turné går därmed i mål.
Jubileumsturné
I ett brev till fansen hyllar Bono stämningen i Paris och säger att de vill fånga essensen av den känslan i studion. U2 har ofta sagt att man inte är så intresserade av att titta tillbaka. Så blir det också – till en början, i alla fall.
De spenderar större delen av 2016 med att färdigställa ”Songs of Experience”, uppföljaren till ”Songs of Innocence”. Den 26 mars avslöjar u2.se, först i världen, att landsmannen Garett ”Jacknife” Lee återigen arbetar med U2.
Mot slutet av året kommer besked om att albumet trots allt dröjer. Först säger man att det beror på det politiska läget i omvärlden men senare står det klart att Bonos hälsa återigen är ett orosmoment för bandet.
Under julhelgen 2016 drabbas han av en okänd ”dust med döden”. Medan Bono återhämtar sig funderar man ett varv till på skivan och vad man vill säga med den.
Istället beger man sig ut på en jubileumsturné eftersom ”The Joshua Tree” fyller 30 år som album. Denna gång bokar man in stadionspelningar i Nordamerika och Europa – dock inte i Sverige, eller övriga Norden heller för den delen.
Turnén inleds den 12 maj 2017 i Vancouver. Efter några höjdpunkter från det tidiga 80-talet spelas hela albumet från början till slut. Därför får vi äntligen höra klassiker som ”Exit”, ”One Tree Hill” och ”In God’s Country” mer regelbundet igen. Även ”Red Hill Mining Town” spelas i livesammanhang, vilket aldrig skedde på den ursprungliga turnén 1987.
Det hela ackompanjeras av en ultrahögupplöst videoskärm bakom bandet med film från mästerfotografen Anton Corbijn. Från att bara ha tänkt sig en spelning vardera i USA och Europa blir det en fullskalig turné som även når Sydamerika. Corbijn får äran att föreviga jubileumsturnén med en konsertfilm som filmas i Mexiko och Brasilien. Den har ännu inte haft premiär men kan dyka upp på bio under 2020.
Erfarna rockstjärnor
Under stoppet i Amsterdam spelar U2 in musikvideon till ”The Blackout” på en nattklubb, regisserad av Richie Smyth (till exempel ”Even Better Than The Real Thing”). Videon släpps den 30 augusti via Facebook Live men det blir inte albumets riktiga första singel utan betraktas mer som ett smakprov vad som är på gång.
Den första singeln från ”Songs of Experience” blir ”You’re The Best Thing About Me”. Låten hade läckt året innan i en dansant EDM-tolkning av den norske DJ:n Kygo. Den officiella musikvideon regisseras av svensken Jonas Åkerlund, som sist arbetade med U2 på ”Beautiful Day”-videon i början av milleniet. Man hinner med att spela låten live på jubileumsturnén tillsammans med ”The Little Things That Give You Away” innan albumsläppet.
Drygt två månader efter att jubileumsturnén avslutas släpper man ”Songs of Experience”. Albumet tas ljummet emot av kritikerna, trots att man under året har hållt hemliga ”lyssningsmöten” med musikjournalister och radiopratare. I Sverige når skivan som bäst en andraplats på försäjlningslistorna. Inte heller denna gång får man en Grammy-nominering trots tappra försök att charma juryn med en specialutgåva av albumet.
Akrobater, djävular…Rock ’n’ Roll!
U2 verkar ha fått upp farten och utannonserar uppföljaren till iNNOCENCE + eXPERIENCE-turnén nämligen – pass på – eXPERIENCE + iNNOCENCE-turnén! Även denna gång får Sverige nobben men man besöker åtminstone Danmark. Eftersom man turnerat separat med ”The Joshua Tree” under stora delar av 2017, uteblir låtmaterialet från det klassiska albumet helt på eXPERIENCE + iNNOCENCE-turnén 2018.
Föreställningen får premiär i amerikanska Tulsa, Oklahoma. Här är det många som sympatiserar med den nye presidenten och U2 tar tillfället i akt för att kritisera ledaren samt påminna om bandets egna värderingar och förhoppningar.
Videoväggsburen och e-scenen har uppgraderats, man experimenterar med augmented reality (”förstärkt verklighet”) ett tag men släpper konceptet till Europa-etappen, och det bjuds på några trevliga överraskningar i låtlistan.
Till en början startar föreställningen med att U2 går på scen till det svenska bandet I Break Horses’ låt ”Winter Beats” från 2011. Det spekuleras i att titeln syftar på Bonos ”dust med döden” under vintern 2016. Den byts senare ut.
Det blir en ovanligt lågmäld introduktion med ljud och bild från en magnetkameraundersökning. Det ska föreställa Bono men i själva verket är det showdesignern Willie Williams som visas upp. Samtidigt syns ett virtuellt isberg på videoväggen, och pekar man mobilen mot den, via en specialapp, dyker det upp en jättelik Bono i sjukhusdress i telefonen!
Som ett led i kritiken mot Vita Huset, som inleddes på jubileumsturnén, plockar man fram ”Acrobat” som aldrig har spelats tidigare men nu blir ett återkommande inslag i låtlistan. Wow! Det hela förstärks av att Macphisto gör comeback och kommenterar läget i de städer han besöker. Även om vi inte får något eget besök hinner Macphisto med att kommentera det svenska riksdagsvalet 2018, på en septemberspelning i Paris.
Turnén går relativt smärtfritt tills dess att man ska börja Europa-etappen i Berlin. Några låtar in tappar Bono plötsligt rösten och efter ett långt uppehåll för att prata med en läkare, bokas konserten om till slutet av turnén istället.
Eftersom man filmar de flyttade spelningarna, stuvar U2 om rejält i låtlistans mellandel och hyllar det tidiga 90-talet med ”Achtung Baby” och ”Zooropa”. Till och med en raritet som ”Dirty Day” dyker upp men blir mest en urvattnad kommentar på bandets respektive fäder. En snygg koppling till början av iNNOCENCE-turnén får man säga, ändå.
Nya platser att växa på
Innan decenniet är över hinner U2 klämma in ytterligare en turné – och ännu en gång hoppar man över Sverige. Det är däremot inte så märkligt eftersom ”The Joshua Tree”-turnén tar ett varv till, denna gång till Australien, Oceanien och delar av Asien som U2 aldrig har besökt förut.
Konceptet är sig likt. I Nya Zeeland hyllas offren för terrordådet i Christchurch, och den forne INXS-sångaren Michael Hutchence uppmärksammas också, tillsammans med Greg Carroll – båda två innerligt saknade av bandet. I Australien är man snabba med att hylla brandkåren som kämpar mot ofantligt stora skogsbränder. Sedan bär det av mot den nya destinationen Singapore, och ett uppehåll i Japan, innan man besöker Sydkorea, Fillipinerna och Indien för första gången.
Besöket i Indien är särskilt uppmärksammat och U2 släpper en specialskriven singel, ”Ahimsa”. Det är ett uttryck för ickevåldsprincipen som förespråkades av Mahatma Ghandi och som inspirerade medborgarrättsaktivisten Martin Luther King Jr i USA. Låten spelas även live från scenen tillsammans med samarbetspartnern A.R. Rahman och hans familj.
I ett uppehåll från spelningarna tar man med sig Anton Corbijn för att fotografera bandet i hotellets simbassäng men vi vet ännu inte vad materialet kommer att användas till.
När 2019 går mot sitt slut, liksom decenniet i stort, är man på sätt och vis tillbaka på den legendariska nyårskonserten 1989. U2 hade tittat både framåt och bakåt i tio år med temat om oskuld och erfarenhet som nu läggs till handlingarna.
Ett oskrivet kapitel…
Vi väntar med spänning på nästa del i berättelsen om U2, och hoppas innerligt att U2 tänker inkludera Sverige på resan.
Sverige har trots allt starka kopplingar till bandet som först besökte oss redan på åttiotalet och vi längtar efter att ses snart igen.
Viktiga datum
12 november 2013
Manager Paul McGuinness lämnar över ansvaret för U2 till amerikanen Guy Oseary.
9 september 2014
”Songs of Innocence” släpps omedelbart, kostnadsfritt, och automatiskt till en halv miljard användare på iTunes. Lykke Li medverkar på låten “The Troubles”.
16 november 2014
Bono får allvarliga skador i en cykelolycka men turnén blir av som planerat.
September 2015
Inomhusturnén iNNOCENCE+eXPERIENCE-kommer till Stockholm. Kväll tre av fyra flyttas på grund av ett säkerhetshot. Dessa blir de sista spelningarna i Sverige på flera år.
12 maj 2017
U2 firar 30 år med “The Joshua Tree” och drar ut på en jubileumsturné. Inga spelningar ges i Norden.
2 maj 2018
eXPERIENCE + iNNOCENCE-turnén inleds i USA. “Acrobat” får livepremiär och Macphisto är tillbaka.
15 december 2019
”The Joshua Tree”-turnén 2019 avslutas med bandets första spelning i Indien. Man spelar singeln “Ahimsa” med A.R. Rahman. Även Sydkorea, Singapore och FIlippinerna får se U2 för första gången.
