Efter att U2 avslutat Vertigo-turnén på Hawaii så tog det inte lång tid innan de bestämde sig för att ta vid där de slutat under fjolåret, nämligen med arbetet på nästa album tillsammans med den amerikanske producenten Rick Rubin. Lika snabbt som man återvänt till materialet så lades det på hyllan igen. Man kom inte överens om ett bra arbetssätt.
Istället begav sig kvartetten under våren 2007 till Fes, Marocko, förstärkta av radarparet Brian Eno och Daniel Lanois för att börja om från början.
Materialet de skapade ihop med Rubin slängdes inte bort, men det togs heller inte med till sessionerna med Eno och Lanois. Bandet har förklarat att de har för avsikt och gärna vill fullfölja det projekt de startade med Rubin, men att det tills vidare får vila då de ville satsa på samarbetet med Eno och Lanois.
Och detta samarbete inleddes alltså i samma marockanska stad där bandet spelade in videon till ”Mysterious Ways” i början av nittiotalet. Bono hade upprepade gånger blivit inbjuden för att besöka den årliga Festival of Sacred Music och tog nu med sig sina bandkamrater dit.
Bandet inredde en innergård i Fes där de tillsammans med sina producenter, som för första gången båda även var med och skrev låtarna, fångade inspiration från arabisk och nordafrikansk musik samtidigt som de utforskade en helt annan del av U2:s egna musikaliska spektrum. Till en början skrev man musik utan att ha en färdig agenda i åtanke. För en sak var säker, det här skulle skilja sig från det andra arbetet U2 släppt ifrån sig under 2000-talet.
På hösten 2007 vankades det födelsedagsfest då ”The Joshua Tree” fyllde 20 år. Detta firade man med att ge ut albumet remastrat och i flera olika nyutgåvor.
I de mer exklusiva av dessa följde det också med en skiva innehållandes b-sidor och outgivna spår, bland annat låten ”Wave Of Sorrow (Birdland)” som aldrig tidigare getts ut. Det avslöjades också att det här bara var början på en långsiktig plan där man tänkt ge ut mer eller mindre hela U2:s katalog i remastrad form. Exakt hur långt fram i tiden av katalogen man planerat gå avslöjades däremot inte.
Tidigt 2008 var det dags för U2:s senaste steg in i framtiden att avtäckas. ”U2:3D” var en konsertfilm som inte liknade något U2, eller någon annan för den delen, tidigare gjort och det var en sammanställning av material som filmats under bandets konserter i Sydamerika och Australien under 2006.
Det blev stor publiksuccé i Nordamerika och stora delar av Europa där filmen fanns tillgänglig i början på 2008. Sverige fick dessvärre vänta tills höstmörkret lagt sig över vårt avlånga land innan vi fick ta del av U2 och deras tre dimensioner, men visst var det väl värt väntan?
U2 medverkade också på låten ”The Ballad Of Ronnie Drew” som var en hyllning till den irländske sångaren från The Dubliners, som då låg sjuk i cancer. Låten framfördes på irländsk TV i februari 2008 och släpptes sedan som en singel där alla inkomster gick till cancerforskning.
Sommaren 2008 var det dags för nästa steg i U2:s plan att släppa sin katalog på nytt när ”Boy”, ”October”, ”War” och ”Under A Blood Red Sky” släpptes i remastrad form under perioden juli till september. För den sistnämnda skivan släpptes konsertfilmen som bär samma namn i de mer påkostade utgåvorna. Även filmen blev remastrad till DVD efter att tidigare bara ha funnits tillgänglig på VHS.
I slutet på sommaren 2008 meddelade bandet att man siktade på att kunna släppa sitt kommande album, som nu arbetades på i Dublin och Frankrike, i början på 2009, d.v.s. efter att ha skjutit upp den ursprungliga målsättningen, hösten 2008.
Ungefär i samma veva råkade Bono spela några av de kommande låtarna aningen för högt på stereon utanför sitt sommarhus nere på franska rivieran. Plötsligt fanns det ljudupptagningar, om än väldigt dåliga, ute på nätet, men det var inget som satte egentliga käppar i hjulen för U2, som i efterhand till och med har skämtat om incidenten i några intervjuer.
I november bekräftades att den kommande skivan heter ”No Line On The Horizon” och att den skulle släppas i början av 2009. I december kommer man med ett konkret datum: 2 mars 2009. Dryga månaden senare offentliggörs även låtlista och omslaget – ett trendbrott då man valt ett foto av konstnären Hiroshi Sugimoto och inte Anton Corbijn som tidigare.
Valet av motiv orsakar inledningsvis en del rabalder då det visar sig att fotografiet har använts tidigare på ett annat album från 2006. Kritiken blir dock inte värre än att man enkelt konstaterade att omslagsdesignern kunde gjort lite noggrannare efterforskningar vid valet av omslagsmotiv.
Slutligen utannonserade man även albumets första singel, ”Get On Your Boots”. Singeln släpptes digitalt i slutet på januari 2009 och bemöttes med mycket blandade reaktioner. Vissa såg det som ett steg in i framtiden och vissa såg ingenting. Hur som helst så blev förväntningarna på vad albumet hade att erbjuda bara ännu högre.
U2 blev även inbjudna för att spela på öppningsceremonin inför Barack Obamas installation som Förenta Staternas president. Passande nog framfördes bl.a. ”Pride (In The Name Of Love)”, och konserten gavs framför Lincolnmonumentet, d.v.s platsen för Martin Luther King Juniors ”I have a dream”-tal 1963. Platsen, i kombination med att landets första afrikansk-amerikanske president i historien skulle sväras in några dagar senare, gjorde att U2 kände att cirkeln nu var sluten.
Ungefär två veckor innan albumet var menad att släppas i handeln läckte det ut på internet, trots skivbolaget Universals enormt höga säkerhetsprocedurer kring albumet.
Ironiskt nog var det en av bolagets egna butiker på nätet som hade orsakat detta missöde. Men det var inte lång tid kvar till den stora dagen och skivan sålde ändå i nästan en halv miljon exemplar första veckan, bara i USA. Några dagar senare utannonserades att U2 skulle bege sig ut på en ny världsturné.
Detta blev den första turnén under det 12 år långa avtal som färdigställdes med konsertarrangören Live Nation, den 31 mars 2008. Dessutom var det första gången i bandets karriär som man valt att ta in en sponsor, det kanadensiska teknikföretaget Research in Motion, och deras telefoniprodukt Blackberry skymtade i turnéreklam och syntes i anslutning till arenorna där U2 spelade.
Det initialt föreslagna namnet Kiss The Future Tour drogs snabbt tillbaka och istället kallades turnén för ”U2 360° Tour”. Premiären ägde rum i Barcelona den 30 juni, vilket innebar att turnépremiären ägde rum i Europa för första gången sedan War-turnén.
Efter två månader i Europa planerade man att besöka USA för en ungefär lika lång vända där. För oss svenska fans var såklart det mest intressanta det datum som U2 skulle spela i Sverige, närmare bestämt på Ullevi, den 31 juli. Biljetterna sålde slut i ett nafs och strax därefter utannonserades även en extrakonsert den 1 augusti. Även den sålde slut ohyggligt snabbt.
Sedermera skröt Bono om hur de två spelningarna i Göteborg varit de U2-konserter som sålt ut snabbast under Tomas Johanssons år som ansvarig för Live Nation (f.d. EMA Telstar) i Sverige.
Den kommande världsturnén var av modell större. Scenbygget såg ut som en gigantisk spindel med en rund videoskärm hängandes från ”kroppen”. Det var det största scenbygget som någonsin konstruerats och slog rekord i alla möjliga kategorier.
Med en sådan storlek var det också självklart att konserterna enbart skulle ske utomhus vilket var första gången i USA sedan den inte fullt så lyckade Popmart-turnén under nittiotalets senare hälft.
Men innan det var dags för ”The Claw”, som scenen kallades, att rulla ut på vägarna så hann U2 med att spela ett gäng promo- och TV-spelningar.
Bl.a. spenderade de fem kvällar på den amerikanska talkshowen ”Late Night with David Letterman” i New York City, där de framförde en låt varje kväll och dessutom besökte U2 brittiska BBC under en hel dag.
I maj kom även albumets andra singel, ”Magnificent”, som blev mycket varmare mottagen av radiostationerna än vad ”Get On Your Boots” blivit fyra månader tidigare. Den 30 juni startade U2 upp motorerna till sin 360°-turné på Camp Nou i Barcelona och kritikerna var eniga om att den här showen var något som aldrig tidigare setts.
Bandet plockade fram gamla låtar som inte spelats på mycket länge och även låtmaterial som aldrig tidigare spelats dammades av. De tog sig under de två månaderna från den ena utsålda arenan till den andra och gick till slut i mål i Cardiff den 22 augusti.
Så småningom kom det också en tredje singel, ”I’ll Go Crazy If I Don’t Go Crazy Tonight”. Däremot blev det ingen fjärde singel, som planerat från början. Dessvärre var det albumets starkaste spår, ”Moment of Surrender” som fått stryka på foten av oklar anledning.
Våren 2010 skadar Bono ryggen i en olycka på gymmet medan förberedelserna pågick inför den fortsatta turnén. Man tvingas skjuta på turnén och dessutom ställer U2 in ett framträdande på den klassiska Glastonbury-festivalen i England. The Edge gör istället ett kort gästspel med brittiska Muse som spelar ”Where The Streets Have No Name” tillsammans.
Återhämtningen går trots allt bra, och U2 inleder en andra Europa-etapp i Italien med en omarbetad föreställning. Man byter ut ”Soon” mot ”The Return of The Stingray Guitar” som introlåt, och bjuder på outgivet material som ”Every Breaking Wave”, ”Boy Falls From The Sky” och ”The Flowering Rose of Glastonbury”. Vårt grannland Finland får besök efter 13 år sedan PopMart där man spelar titelspåret ”No Line On The Horizon” för sista gången live medan just ”Every Breaking Wave” får premiär i livesammanhang.
Året därpå är U2 tillbaka som huvudakt på Glastonbury-festivalen, när man passar på att fira ”Achtung Baby” som har 20 årsjubileum. Detta uppmärksammas även med dokumentären ”From The Sky Down” som fokuserar på U2:s karriär från slutet av 80-talet till att ”One” skapas i Berlin.
Det märks att U2 börjar bli trötta på det ”nya” materialet när turnén till slut går i mål 2011 efter 2 år, 7 etapper och 111 spelningar. Under de sista etapperna finns nämligen bara kvar 3-4 låtar från den senaste skivan mot de 7 som spelades när man inledde världsturnén.
Vid det här laget hade man börjat tänka på nästa album. Länge sades det att man ville färdigställa systeralbumet ”Songs of Ascent”. Så blev det inte utan man bytte producent och började skissa på ett rent rockalbum. Det skulle dröja några år till innan vi fick höra slutresultatet.
Däremot visade U2 med sin minst sagt ambitiösa världsturné att man är bäst i världen – igen. Turnén slog alla tidigare rekord, och försäljningssiffrorna stod sig till 2019 när de till slut slogs av Ed Sheeran. Scenbygget har numera fått ett permanent hem i Salt Lake City som del av en utställning på ett akvarium.
Viktiga datum
2009-01-18
U2 spelar på öppningsceremonin inför installationen av president Barack Obama i det Vita Huset.
2009-01-27
”Get On Your Boots”, den första singeln från ”No Line On The Horizon”, släpps.
2009-03-02
”No Line On The Horizon” släpps i butik efter att ha läckt ut på nätet via Universal Australias nätbutik två veckor tidigare.
2008-11-28
”U2:3D” har Sverigepremiär.
2009-06-30
U2 inleder 360°-turnén med sin banbrytande Claw-scen för första gången i Europa sedan War-turnén. Barcelona bjuds på två kvällar på Camp Nou.
2009-07-31 & 2009-08-01
U2 ger två utomhuskonserter på ett Ullevi i Göteborg som båda sålt ut rekordsnabbt.
