Baserade i Stockholm har W2 redan skaffat sig en trogen publik, faktiskt också bland icke U2-fans. U2.se fick en intervju med sångaren Johan Wieck.
U2.se: Hur bildades bandet och vilka är medlemmarna?
JW: Bandet består av mig som Bono, Alf Lindberg (Edge), Lars Martin (Adam Clayton) och Johan Bergsten (Larry Mullen Jr.) Jag, Alf och Lasse började spela ihop runt 1990-91 och först spelade vi mest eget material. Efter det att jag varit med i Sikta mot stjärnorna som Bono 1996 fick vi vår första U2-tributespelning på… Statt i Karlskoga, tror jag att det var. Så då plockade vi in Johan på trummor och det var nog det bästa vi gjort. Men den där spelningen var… eh, lite före sin tid kan man lugnt säga. Folk stod som fågelholkar, de hade ingen aning om vad vi pysslade med där uppe på scenen.
Efter det fortsatte vi som coverband, men vi spelade alltid ett par U2-låtar. 2005 körde så Battle of the Tribute Bands igång och vi gick direkt till final första gången vi var med. Den framgången gav blodad tand, så vi bestämde oss för att därefter köra renodlad U2-tribute. Men det är aldrig tråkigt, vi utvecklas hela tiden som musiker och som band.
U2.se: Vad särskiljer W2 från andra U2-tributeband?
JW: Det är lustigt att du frågar, för vi pratade faktiskt om det när vi spelade i Hudiksvall i lördags, och vad vi kom på är att vi är oerhört känslostyrda som band. När det stämmer så stämmer det verkligen, men det är på sätt och vis en humör-grej. Ta till exempel den första u2.se-festen på Dubliner SouthSide 2006, då vi spelade i deras källare. Det var trångt och varmt som fan och ljudet var fruktansvärt dåligt, men gensvaret från publiken gjorde att vi gick igång till 110%. Det är fortfarande en av våra bästa spelningar, tillsammans med den på Nalen året efter.
Det är nog det som kännetecknar oss: känslan och glädjen. Att hitta rätt i U2:s låtar och att för en kväll göra dem till våra egna. Men även att hitta guldkornen i låtarna, de där detaljerna som gör U2 till U2. Och precis som för U2 så är publiken oerhört viktig för oss, att få respons och bekräftelse på att det vi gör verkligen fungerar.
U2.se: Var hittar man smakprov på hur ni låter?
JW: På vår hemsida w2live.se samt på vår MySpace-sida myspace.com/w2doubleu2.
U2.se: Har ni i bandet några specifika U2-prylar? Det vill säga sådant som ni skaffat just för er roll som U2-tributeband.
JW: Själv harjag ett par gröna (RED) Armani solglasögon, en Gretsch Irish Falcon-gitarr och en Vox-förstärkare. Samt lite scenkläder, bl.a. den där t-shirten som Bono designade åt Hard Rock Café och en cowboyhatt i strå. Sedan hyr jag Bonos hår inför varje spelning. (skratt) Det vill säga en peruk. Lasse har precis investerat i en specialgjord bas av samma stuk som Adams Lakeland-bas. Han har också samma basrigg som Adam hade innan 360°-turnén. Affe jobbar mer än allt annat på att skapa Edge’s sound med betydligt blygsammare medel än vad Edge själv har att tillgå. Sedan har han ju förstås både Music Rising-tröja och mössa när han spelar. Precis som Larry så har Johan vita Yamaha-trummor, riktigt schyssta från 80-talet. Han har just skaffat en bastrumma till, så nu har han precis samma uppsättning som Larry också.
U2.se: Vilken låt har varit svårast att öva in från nya plattan?
JW: För min del så har det varit Breathe, den var riktigt svår att träna in. T.o.m. Johan fick jobba lite på den, och han är annars så pass driven att han sätter låtarna direkt. Den är också svår sångmässigt, det är så oerhört mycket ord. De låtar som vi hittills övat in från No Line On The Horizon är Breathe, Get On Your Boots och Magnificent.
U2.se: Vilken låt kommer bli roligast att framföra från det nya albumet?
JW: Helt klart Magnificent. Om jag får säga det själv så har vi fått till den ruggigt bra, med conga-sväng och hela kitet.
U2.se: Hur känner man sig som tributeband nu när U2 börjat repa in äldre låtar igen?
JW: Det är fantastiskt! När jag hörde att de repat Drowning Man i Barcelona fick jag glädjefnatt. Jag älskar den låten, det är min favorit från War, och jag hoppas verkligen att vi får höra den i Göteborg. Det är även kul att de spelar The Unforgettable Fire igen, även om det är en låt som vi nog aldrig kommer att försöka oss på.
Har ni övat in några tidigare U2-låtar som är nya för er repertoar?
JW: Ja, vi har repat in Please, men vi har gjort om den ganska ordentligt. Vi utgick faktiskt från en live-version, den från Mexico City, men i vår tappning är den nästan hälften så lång. Annars skulle jag verkligen vilja spela Drowning Man.
U2.se: Kommer samtliga medlemmar i W2 att se U2 i sommar?
JW: Vi har alla biljetter till åtminstone någon av Göteborgs-konserterna, utom stackars Johan som fortfarande jagar biljetter.
U2.se: Sist men inte minst – var kan man se er i sommar?
JW: I höst ska vi på en liten turné på några öl-festivaler runt om i landet. Men vi spelar även i Sollentuna den 29 augusti. Kolla in vår turnéplan på w2live.se under rubriken ”Spelningar”.
Vi kommer förstås också att vara i Göteborg för U2:s konserter på Ullevi. Själva spelar vi på Scandic hotell Rubinen den 31 juli, både före U2-konserten då vi kör ett akustiskt set, och efteråt då vi kör fullband. Den 1 augusti kommer vi att köra omkring och spela från ett lastbilsflak runt om i Göteborg, i samarbete med Rockklassiker. Och efter det att U2 klivit av Ullevis scen för denna gång är ni alla välkomna till Rubinen för en hejdundrande efterfest.
U2.se: Vi kommer! Tack för intervjun och lycka till i sommar!
JW: Tack själv, vi ses!
Se även vår tidigare artikel om W2, från den tiden då bandet fortfarande hette Wiecks Blå: ”Vi är U2:s apostlar”.
