Corbijn i Skellefteå

Anton Corbijn togs emot som en rockstjärna när han föreläste i Skellefteå i fredags (17/10). Till stormande applåder gjorde den gänglige holländaren entré. Men till skillnad från många superstjärnor var han ytterst blygsam.

– Det är otroligt att så många har kommit hit. Ärligt talat trodde jag att jag skulle föreläsa inför 20 personer i en skrubb, förklarade han ödmjukt.

Den erkände och minst sagt välkände fotografen, som genom åren samarbetat med bland andra U2, R.E.M, Metallica och Nirvana, hade på förhand deklarerat att han absolut inte ville ställa upp på några intervjuer. Men U2.se:s utsände tog ändå chansen att prata med honom efter den drygt två timmar långa musikvideo-föreläsningen i Skellefteå.

Något motvilligt berättade han att han är i full färd med att fotografera U2 inför det kommande albumet.

- Ja det stämmer. Vi jobbar för närvarande i London, där bilderna kommer att tas. Vi arbetar inte utifrån något speciellt tema, utan tar bilderna mer på känsla. För tillfället anstränger jag mig till det yttersta för att få ordning på grabbarna, skrattade han.

Mer än så ville inte Corbijn berätta om detta, men desto mer pratade han om inspelningen av ”Please”-videon, som också visades inför de 400 åhörarna i Expolaris kongresscenter.

- Vi spelade in den i en studio och det blev svindyrt. Molnen är ditsatta i efterhand, för vi spelade in allting med en bluescreen som bakgrund.

Tematiken avhandlades också.

- U2 sa det aldrig rent ut, men jag uppfattade det som att låten handlar om konflikten på Nordirland, så det blev min utgångspunkt. Alla står på knä, utom den äldre och skäggige mannen, som ska föreställa Gud. Han står upp ända till slutet. Man kan väl säga att videon är tudelad. Dels handlar den om Nordirland, dels handlar den om religion i allmänhet.

Corbijn säger att han är missnöjd med slutet på videon, som blev för overkligt och övertydligt. Han tycker att det skulle ha blivit bättre om videon avslutades med en närbild på Bono. Men mest oväntat var att den officiella versionen av ”Please” inte är den som Corbijn föredrar. I Corbijns version brister nämligen Bono ut i gråt.

- Den här låten betyder enormt mycket för honom och när vi spelade in videon kunde han inte stoppa tårarna. Det är enormt känsloladdat. Men Bono ville inte att den här versionen skulle visas på MTV, så vi tvingades tyvärr klippa om den, berättade Corbijn.

Corbijn uppehöll sig inte särskilt länge vid de olika videor han hade med sig som visningsmaterial. Och inför varje ny video presenterade han artisten eller bandet, vilket blev rätt parodiskt då de flesta var mer än välkända för publiken.

– Ehum, det här är ett engelskt band som heter Depeche Mode, mumlade exempelvis den långe holländaren innan han satte igång den klassiska ”Enjoy the Silence”-videon.

Från att ha varit en för skivbolagen rätt betydelselös konstform, har musikvideon kommit att bli ett viktigt marknadsföringsinstrument. Corbijn har varit med hela vägen och han har inte mycket till övers för de stora skivbolagen.

– Jag gillar inte skivbolag. Jag gillar inte möten. Jag gör videor av kärlek till musiken, varken mer eller mindre, förklarade han.

Under föreläsningen bjöd Corbijn på mängder av anekdoter. Bland annat berättade han hur han, under inspelningen av videon till ”Deliah’s Gone”, blivit bjuden på lunch hemma hos Johnny Cash. Kyckling stod på menyn – och det vållade problem.

– Ni vet, jag är vegetarian. Men vad gör man? Jag hade inte mage att berätta det i Johnny Cashs närvaro, så jag tog den minsta kycklingbit jag kunde hitta, skrattade han.

Han berättade också hur svårt det är att få artister att agera och hur få det är som verkligen klarar av det.

– Dave Gahan i Depeche Mode är ett sällsynt undantag. Han är en alldeles lysande skådespelare.

Anton Corbijn gillar inte att planera och strukturera, utan föredrar att låta känslorna och intuitionen styra. Att förmedla tankar och idéer till andra är bland det värsta han vet, tillsammans med alla tekniska aspekter som rör en videoinspelning.

– Mina verk blir snabbt daterade eftersom jag har svårt att ta till mig det nya. Ingen av mina videor är perfekta ur ett tekniskt perspektiv.

Corbijns förebilder är de båda filmregissörerna Jacques Tati och Andrei Tarkovsky, vilket kan skönjas i hans förmåga att sätta samman knivskarpa detaljer till en fungerande helhet. Och när Corbijn ska skapa en video lyssnar han inte på de enskilda orden i texten, utan fokuserar på den musikaliska känslan.

– Jag brukar spela låtarna om och om igen därhemma för att få en känsla för musiken. Därefter brukar bilderna dyka upp.

Efter att ha visat 13 videor, bjudit på en hel del skämt och anekdoter tackade Corbijn för sig och fick ånyo långa och taktfasta applåder.

Med sig hem fick han en bunt cd-skivor, en Västerbottensost och – så klart – en Skellefteå AIK-tröja.

Anton Corbijns officiella hemsida

2003-10-20 19:27
Uppdaterad: 2003-10-21 02:27

Meta

  • Se RSS-feed
  • Dela på Facebook
  • Dela på del.icio.us