One Step Closer To Knowing

U2s nya album kallas redan för 'the Bomb' och inget smeknamn kunde vara mer passande. För en bomb är det. U2.se fanns på plats vid Universal Sveriges förhandslyssning av How To Dismantle An Atomic Bomb.

Mark Crossington från Universals London-kontor inledde med lite information. Han har tidigare varit chef för Island Records Irland och har därför alla möjligheter att jämföra U2s nya album med deras tidigare. Han är också den som har vårdnaden om den dyrbara How To Dismantle An Atomic Bomb-box som ikväll gjorde sin Sverige-debut.

Albumet kommer inledningsvis att pressas i 3 miljoner exemplar, vilket är ½ miljon mer än All That You Can't Leave Behind. Försäljningen kommer att ske över hela världen. Bland de mindre goda nyheterna är att albumet i Sverige kommer att ges ut den 24 november, alltså två dagar efter det tidigare annonserade utgivningsdatumet.

Som tidigare nämnts kommer den så kallade 'brilliant-boxen' att innehålla en CD (där bounusspåret Fast Cars också ingår), en 40 minuters DVD och en 48-sidig bok med bandets egna kommentarer. Utöver Vertigo planerar man att ge ut ytterligare två singlar, men vilka låtar som kommer att finnas med på dessa är ännu inte slutgiltigt bestämt.

Nästa singel är planerad för utgivning i februari 2005, men man räknar med att börja sända den i radio redan i december. Den tredje singeln kommer att ges ut den 16 mars 2005 - på dagen 25 år sedan U2s första singel på Island Records gavs ut. I mars 2005 kommer bandet också att påbörja sin världsomspännande turné och premiären kommer att gå av stapeln i USA.

Vi fick se cirka fem minuter av DVD:n som följer med CD:n, med bilder från hamnområden - bland annat Grand Canal Docks och Hanover Quay i Dublin - varvat med intervjumaterial. Färgskalan gick i blått, gult, grönt och svart-vitt, ofta ofokuserat och med många drag av Anton Corbijns video till Electrical Storm. Allt detta till bakgrund av en av Vertigo-mixarna.

Larry: "Det här albumet har varit en blandning av djup depression och massor av skoj."

Bono: "Det här är faktiskt vårt första album och det har tagit oss 24 år."

Adam: "Ofta överlever inte låtarna i studion, men den här gången hade Edge fria händer att jobba med dem".

Edge: "Rock'n'roll handar om gitarrer och gitarriff."
Bono: "Edge vill inte alltid spela gitarr. Ibland vill han spela piano och då händer det att vi blir lite oroliga, för hur ska det kunna bli en rocklåt utan gitarr?"

Fråga: "Hur vet ni när albumet är färdigt?"
Adam: "Jag tror…. när det är ute i butikerna."

Två av de redaktionsmedlemmar som fanns på plats satt med öronen på skaft och pennan i högsta hugg. Här är deras åsikter.

- Marie

- Mårten

Vertigo

Den här har jag visst hört förut.

unos, dos, tres, catorce

Miracle Drug

Ringande gitarr. Lugnt intro med sång, där bas och trummor kommer in först efter andra versen. Sången är lite raspig, men med massor av känsla. Den har vissa drag av både With Or Without You och Where The Streets Have No Name från The Joshua Tree.

Introt låter som en storslagen Celine Dion-ballad men det blir bättre. Låten andas 80-tal och även Edges gitarrer känns så där "gammal U2 men ändå 2000" när refrängen kommer. Basen är tung och bär upp låten. Mot slutet drar de ut i något som får mig att tänka på Kents senaste singel, Vinternoll 2. Jocke Berg ler säkert i mjugg i sin vindsvåning i Eskilstuna (jag antar att han har en).

Sometimes You Can't Make It On Your Own

Basen lägger grunden, tillsammans med klickande trummor, medan gitarren är med lågmäld. Sången är lite svajig, men även här med mycket känsla. Efter drygt halva låten får den en extra skjuts av ett tonartsbyte. Den påminner lite om Kite från All That You Can't Leave Behind. Troligen en låt som växer.

En ballad i If God Would Send His Angels-stuk. Edges gitarr har massor med eko och låter som något från en Joshua Tree-singel-baksida. Låten har en stark Kite>-känsla i takt och ton men när det kommer till bryggan tappar låten fart. Sista "you're the reason why the opera is in me" lyfter dock låten.

Love And Peace Or Else

Now we're talking! Gitarr och bas är extremt tunga. Rytmen går i en tretakt som känns på samma gång rock, blues och metal. En taktförändring sker inför de två sista verserna, vilket ger en extra betoning på avslutningens "Love and peace", då ursprungstakten återkommer. Bono skulle dock behöva ta i lite mer i sången. Kan bli riktigt bra live - tänk Bullet The Blue Sky som den spelades under ZooTV- och Zooropa-turnéerna. Det här är 'bomben'!

Låter Pop. Plattan Pop alltså. Ett väldigt tungt, rått intro som följs med en inledning i gospel-fingerknäppar-känsla. Lite blues-rytm men med skitiga gitarrer. En röst i bakhuvet ropar: INXS! Låten är väldigt o-U2. "Where is the love - Love and peace.." Favorit så här långt. En Exit bland hermelinerna.

City Of Blinding Lights

Introt påminner om Acrobat från Achtung Baby, men melodin har även vissa drag av Ultra Violet från samma album. Det är basen som driver låten, med gitarr och piano som klingande toner ovanför den. Någon form av effekt på sången. Annars känns låten snarast som en blandning av de storvulna låtarna från The Joshua Tree och 'U2 goes schlager'.

Är detta den andra singeln? Det är mycket trummor i denna låt och kommer sannolikt kräva inspelade bitar när de gör den live. Edge liksom tipptappar sin gitarr i första versen. Höga långa gitarrtoner både i för-refrängen och refrängen. En riktig "uuuuuuuuu"-refräng av Bono där han stöter ut "oh.... You....Look...So...Beauuuuutiful tonight". Låten har en viss Beautiful Day-känsla men på nåt vis intressantare och inte lika rakt på. Trumrytmen är nervös och basen driver på. En klockren singel men inget för mainstreamradio kanske (men nu är det ju U2 så det funkar säkert ändå).

All Because Of You

Gitarrintro och därefter traditionell gitarrock med en hel del riff över distinkta trummor. Stämsång från Bono och Edge. Påminner lite om Beautiful Day från All That You Can't Leave Behind. En klar konsertvältare.

Introt låter lite som Wire. Detta är en rocklåt rakt upp och ner. Det är en rockig Lady With The Spinning Head. "You can make me perfect again". Ta en del Unforgettable Fire och lägg till en del rock. Låten lämnar mig med tanken "hur många stora E-ackord finns det på den här plattan egentligen?"

A Man And A Woman

Klara influenser från sent 60- och tidigt 70-tal, med ett tydligt The Beatles-sound. Basen är ovanligt variationsrik. Har vissa drag av Until The End Of The World från Achtung Baby. Bonos sång är här fantastisk - raspig men extremt tonsäker.

En inledning med lite spanskaktig gitarr. Det låter som en Wild Honey fast i fullband. Coolare och råare än vad texten kanske antyder. Låten är för mig lite intetsägande och saknar en hook tills slutet kommer med en stor "in the mysterious distance between a man and a woman".

Crumbs From Your Table

Stämsång igen. Ringande gitarr. Potential att bli en stor konserthymn.

Noterar här att jag har minst noteringar från de låtar jag tycker bäst om och detta råkar vara en av dem. Likt en del andra låtar kopplar jag gitarrsoundet bitvis till When I Look At The World från All That You Can't Leave Behind. Detta kan mycket väl vara en singel. En riktig 2000-tals-U2-låt. "You aaaate all you friends" Kan bli otroligt bra live.

One Step Closer

Det som är extra intressant här är att grundtakten och melodin delvis går emot varandra. Påminner lite om Peace On Earth från All That You Can't Leave Behind. Det är nu det är dags att plocka fram cigarettändarna på konserten.

Här är Kent-vibbarna nära igen. Man bara väntar på att Jocke Berg ska komma in med "jag drömde om en barndomsvän igår" (låten Cowboys från skivan Hagnesta Hill) men iställer kommer Bono med "I'm 'round the corner from anything that's real". Jag har egentligen inte mycket att säga om denna låt. En mycket mycket bra ballad.

Original Of The Species

Trummorna lägger grunden, kompletterade med bas och piano och ovanpå dessa gitarr och sång. Även här finns drag av The Beatles - Lucy In The Sky With Diamonds och I Am The Walrus - men även av Babyface från Zooropa. En möjlig avslutningslåt vid konserterna, i stil med Walk On från All That You Can't Leave Behind. Den är också en låt för listorna. Min gissning är att det här blir singel nummer två.

Denna låt andas i mångt och mycket Beatles. Både för-refrängen och avslutningen har klar Beatles-touch men annars är det Kite som spökar igen. Låten är rätt ojämn, bitvis låter den som en b-sida och sen känns det helt plötsligt som en klockren singel. "Some things you shouldn't get too good at". Kanske en ny Walk On?

Yahweh

Drivande grundtakt och stämsång. Påminner om Where The Streets Have No Name från The Joshua Tree och Wild Honey från All That You Can't Leave Behind. En annan möjlig konsteravslutningslåt.

Ett Where The Streets Have No Name-intro följs av en trallig vers. "Take this shirt and make it clean". Ytterligare en låt med When I Look At The World-känsla. Detta är nog min favorit men jag är tveksam till att det skulle kunna bli en singel. "Take this mouth - give it a kiss" "Love is like a drop in the ocean" "Take this heart and make it break".

Fast Cars (bonusspår)

Den här låten liknar inget som U2 har gjort förut. Trummorna är extremt dominanta och soundet nästan jungle. Är det då värt att köpa en extra skiva bara för att få den här låten? Jag tycker det, men vi kan ju också hoppas att den kommer med på någon av singlarna.

Är detta den första akustiska gitarren på hela skivan? En bra låt men den passar inte in med de övrriga, så man kan kanske förstå att den inte ingår på den vanliga versionen av skivan. Bonos vers har klar rap-känsla över sig. En tung gitarr i en låt där det känns som U2 experimentar lite.

Sammanfattning

Det är nästan omöjligt att ge något rättvisande omdöme om ett album efter att ha hört det en enda gång. Ur alla intryck som snurrar runt i huvudet reser sig dock vissheten att om något U2-album varit värt att vänta på i fyra år så är det det här.

Enligt min åsikt är How To Dismantle An Atomic Bomb bättre än All That You Can't Leave Behind. U2 lyckas på samma gång stå stadigt på den grund av erfarenheter som de har samlat på sig under snart 30 år och samtidigt sträcka sig ut dit där musiken lever. För det gör den verkligen på den här skivan - soundet är energiskt, djärvt och ofta mångfacetterat.

De experiment som bandet tillåter sig är briljanta, men går aldrig ut över helheten. Texterna är bitvis mångtydiga, ibland smärtsamt raka och innehåller ofta ett djup som lovar många intressanta tolkningar framöver. Trots detta handlar den här skivan inte i första hand om texterna. How To Dismantle An Atomic Bomb är ett album som helt och hållet har fokus på musiken.

Det är svårt att bedöma en skiva efter en lyssning. Egentligen bör man inte gilla den direkt eftersom det i så fall skulle betyda att man tröttnar rätt snabbt. När det gäller melodierna är jag fortfarande osäker men soundet på låtarna är en positiv överraskning. Jag var rädd för att de skulle försöka låta hippa à la Elevation eller kanske lika proppmätta som Stuck In A Moment You Can't Get Out Of. Lyckligtvis låter detta fräscht och det känns som om musiken/melodierna fått tagit ett steg fram på Bonos bekostnad vilket också stämmer bra överens med de rapporter vi fått från Dublin om att detta är vad som händer om man släpper Edge lös i studion.

Kommer det här albumet att slå? Jag hoppas och tror det. Detta är ett stort steg framåt för mig som visserligen tyckte All That You Can't Leave Behind innehöll många bra och fina melodier, men som bara på enstaka låtar var i närheten av det band jag en gång föll handlöst för. I övrigt var det ett slätstruket intetsägande sound utan någon som helst attityd.

How To Dismantle An Atomic Bomb har attityd. Låtar som Love Peace Or Else, Crumbs From Your Table, One Step Closer, Yahweh och Fast Cars visar på ett band som trots sina erfarenheter och sin ålder är "på tå" igen. Nu återstår att se om melodierna håller för att skapa hitsen på radio, MTV och arenorna.

Tävling!
Vill du också ha det pressmaterial som delades ut vid förhandslyssningen och som innehåller information om How To Dismantle An Atomic Bomb? Universal gav oss en extra mapp att lotta ut till våra läsare här på u2.se.

Allt du behöver göra är att svara rätt på den här frågan och sedan maila svaret till vår enväldige domare på marie@u2.se.

Fråga: När lanserades u2.se? Datum och årtal, tack.

Den som först mailar det rätta svaret får hem ett stycke pressmapp med posten. Glöm inte att utöver det rätta svaret skriva ditt namn och din adress i mailet. Medlemmar i u2.se-redaktionen får självklart inte vara med och tävla.

Uppdatering, 2004-11-05:
Det rätta svaret är: U2.se lanserades den 1 september 2003. Vilket alla som har läst ettårskrönikan U2.se 1 år! känner till.

Grattis Linda som var först med att maila det rätta svaret! Pressmappen kommer med posten i nästa vecka.

2004-11-04 21:35
Uppdaterad: 2004-11-07 19:19

Meta

  • Se RSS-feed
  • Dela på Facebook
  • Dela på del.icio.us