U2 slutför album i London

MOJO har intervjuat The Edge under arbetet med det nya albumet i en hemlig engelsk inspelningsstudio.

The Edge, 2007 Den nyligen publicerade intervjun presenterar nya fakta när The Edge får svara på en hel del intressanta frågor från tidningen MOJO. Han konstaterar att mycket arbete ännu återstår tills februari när bandets tolfte studioalbum som nu officiellt går under arbetsnamnet No Line On The Horizon är tänkt att finnas i butik. Däremot insiterar The Edge på att det slutgiltliga namnet inte är fastställt.

The Edge avslöjar att U2 har lagt låtarna som man arbetade på 2006 med Rick Rubin åt sidan och mycket av materialet härstammar från inspelningar med Brian Eno och Daniel Lanois, de båda producenterna som denna gång även har fått delta i låtskrivandet.

MOJO: Har ni färdigställt albumet ännu?
The Edge: Inte riktigt. Det är anledningen till varför vi är här.

MOJO: Varför just London, av alla platser?
The Edge:Tja, det är bra att komma bort från bekanta miljöer när man eftersträvar ett annorlunda perspektiv. För att komma bort från det bekväma.

MOJO: Om ni hade stannat i Dublin, skulle ni fortsatt skriva material snarare än att slutföra det ni har?
The Edge: Kan hända. Därutöver är det viktigt att ha ett bra rum där man kan sköta mixningen. Vår studio i Dublin är snarare en uppiffad replokal. Den har inte akustiken som krävs för mixning och sådant. Därför gör vi alltid sådant i en studio som har förutsättningar för det.

MOJO: Kommer albumet fortfarande att heta No Line On The Horizon, eller är det ett villospår?
The Edge: Det är inte helt och hållet avgjort men det är fortfarande arbetsnamnet.

MOJO: Vad syftar det på?
The Edge: Det är en bild, hävdar Bono. Man rör sig framåt men man är inte säker på vart man är på väg - ögonblicket då havet och himlen blir ett. Jag antar att det är en bild av oändlighet - en slags Zen-buddhist metafor.

MOJO: Är det en metafor för hur U2 gör skivor? "No deadline on the horizon"?
The Edge:Skyldig, ers nåd! Vi har pratat om det. Vad det handlar om är att tillåta inspirationen anlända när som helst under arbetet. Det finns med andra ord ingen slutgiltlighet eller formalitet tills det finns i buitk. U2:s album blir aldrig färdiga, bara ivägsläppta.

MOJO: Underlättar det arbetet med skivan? Ni kan använda material som påbörjades för flera månader sedan men så länge ni granskar det på rätt sätt så kan det fortfarande låta samtida?
The Edge: Ja, det stämmer. Låttitlar, sångtexter och melodier kan alltid förändras i sista stund. Jag anser att våra skivor alltid - - vi fokuserar alltid bättre mot slutet. Det kan ta lång tid att etablera grunden för en platta på det muskaliska planet men sen förändras en massa saker. Chris Blackwell (Island Records grundare övers. anm.) kom förbi när vi spelade in Achtung Baby och med en vecka kvar innan deadline trodde han inte att vi skulle hinna färdigt i tid. Det skulle visa sig att vi blev färdiga efter just den veckan! Man verkar inte komma någonstans när det plötsligt säger "klick" och allt rullar igång. Det är så vi arbetar, inspiration är väldigt viktig för oss. Alla höjer sig ett snäpp när det börjar närma sig slutet och kreativiteten flödar när idéerna börjar komma.

MOJO: Har material levt kvar från arbete med Rick Rubin 2006?
The Edge: Vi lade faktiskt allt det där åt sidan av hänsyn till Rick. Vi sa "Ok, det var det" och drog en gräns. Inget av det materialet fördes över till det här projektet. Allt har skrivits i efterhand.

MOJO: Var det p.g.a. att ni egentligen inte var så uppspelta över materialet när ni såg tillbaka på det?
The Edge: Det finns en del fantastiska idéer där och jag är säker på att de kommer att färdigställas och ges ut. Vi kände bara att vi ville vänta med att avgöra hur skivan skulle bli. Vi begav oss iväg med Brian och Danny bokstavligt talat för att experimentera och se vad vi kunde vaska fram. Plötsligt blev det ett överflöd av idéer och vi tänkte "Ok, det här är uppenbarligen det starkare materialet just nu. Vi återkommer till materialet med Rick en annan gång."

MOJO: Hur var Rubin-spåren? Var de ovanliga för U2?
The Edge: Rick är en fantastiskt intelligent person med en stor kärlek och instinkt för musik. Han gav oss väldigt bra råd. Hans arbetsätt är "kom inte i närheten av studion innan ni vet vad ni vill åstadkomma" vilket är precis tvärtom jämfört med hur vi brukar jobba. Vi följde trots allt hans tillvägagångsätt och arbetade med låtar och idéer som fortfarande finns där. Jag är fortfarande intresserad av möjligheten att pröva på den metoden. Den påminner mig om hur det var att spela in vårt första album Boy. Vi klev in och hade alla låtar färdiga - visserligen utan färdiga texter - och kunde i princip spela in skivan direkt. Det kunde ha skett inom loppet av ett dygn och bakgrundsmusiken hade en fullständighet eftersom vi visste exakt hur låtarna skulle bli. Nu för tiden finns det nackdelar med sättet vi arbetar på. Larry kan spela trummor på "låt A" och efter en tid slängs hela rasket ut bortsett från trumspåret men sen kan något annat hända med trummorna. Ibland kan vi göra om hela inspelningen av trummorna mot slutet av arbetet eftersom sångspåret påverkar hur han spelar. Med andra ord kan det vara samma tempo, takt och ackordföljd men är sången annorlunda passar inte trummorna in alla gånger. Ricks metod innebär att man tidigt har fattat sina beslut - på gott och ont. I slutändan är det ändå under de sista veckorna som vi kan få de där storslagna nya idéerna.

Brian Eno, Fez 2007 MOJO: Hur skulle du beskriva albumets personlighet i stora drag?
The Edge: Den består av två halvor. Den ena hälften bygger på låtar som i princip var färdiga efter inspelningarna med Brian och Danny - vi spelade in det en gång eller kanske två gånger på sin höjd och vi fångade det exakta ögonblicket då kreativiteten uppstod. Den andra hälften består av sådant vi har brottats med ett tag och i vanlig ordning skapade vi olika versioner och inkarnationer av dem. Det låter nog som ett U2 album men inte som något vi har gjort förut för att inte tala om något som man kan höra just nu.

MOJO: Kan du berätta lite grann om några spår?
The Edge: Det finns en låt som heter Moment of Surrender som är sju och en halv minut lång. Brian fick en boll i rullning med ett förslag på en ackordföljd som vi justerade och det blev något som vi verkligen gillade och sen satte vi igång och insåg omedelbart att det fanns något kraftullt i spåret. Adam kom på en makalös bassgång samtidigt som Bono improviserade med melodier. Det är spännande med ett spår som blir till på det där sättet, man har ju inte tid för eftertanke. Det är det mest äkta av alla ögonblick när man inte har tid att ta ett steg tillbaka och fundera, man befinner sig i stunden.

MOJO: Det är en transaktig låt med andra ord?
The Edge: Det är svårt att beskriva. Den låter väldigt 2000-tal. Det är en vacker sång med fantastiska rytmer, storslagna texer och utmärkt gitarrspel. Sen har vi en annan låt från Fez (en stad i Marocko där U2 spelade in musik under sommaren 2007). Situationen var ungefär likadan och vi prövade olika idéer när det här spåret började ta form, vi kände på oss att det var bra. Den är nog nästan allas favorit och heter Unknown Caller.

MOJO: Kan man höra influenserna från Fez?
The Edge: Till en viss grad. En del spår spelades in där och vi träffade lokala slagverkare som kom till inspelningsplatsen en dag. Jag är däremot inte säker på att just det spåret kom med på albumet. På Unknown Caller märker man av soundet från Fez för att vi spelade in i en riad. De är uppbygga på så sätt att det finns ett stort öppet rum där vi beslöt oss för att bygga vår inspelningsplats. Taket var öppet och svalor flög in för att bygga bo och i början av spåret kan man höra svalorna. Det har verkligen en påtaglig atmosfär av det utrymme där vi spelade in och Fez finns med i den aspekten. Däremot är vi inte intresserade av musikalisk turism. Det var samma sak med Achtung Baby, det fanns något där som ändå inte var överdrivet tyskt. Det här är inte heller marockanskt utan det är bara en krydda.

MOJO: Lanois har intervjuats i kanadensisk press nyligen och han verkar favorisera ordet "innovativ". Kan U2 fortfarande bryta ny mark efter alla dessa år med samma arbetslag?
The Edge: Tja, det är ju vad som driver oss - att få höra nya inslag. Det är så bra att arbeta med Brian eftersom han alltid håller på med sådant som är helt och hållet fräscht och som ett band lever vi inte när vi inte utforskar okänd mark. Det är förstås inte enkelt att finna något som man känner sig uppspelt över men när det väl händer så vet man om det, det är allt som spelar någon roll för oss. Vi vill inte arbeta med någon annan på den fronten. Både Brian och Danny är enormt inspirerande att arbeta med och får oss att kliva bort från det vi känner oss bekväma med både vad gäller skrivande och spelande.

Mojo: Förhållandet till dem har levt kvar längre än de flesta bands relationer till sina producenter. Stämmer det att Brian och Danny skriver med er nu?
The Edge: Vi bestämde i början att erbjuda dem den möjligheten för att se vart det kunde leda oss till och det tycker jag var jättebra. De blev nog smickrade båda två och deras självförtroenden fick säkert en skjuts uppåt. De inspelningstillfällena har en atmosfär som återspeglar det där; alla var på gott humör och vi fick fram en del jättebra material. Det betyder förstås inte att vi måste skriva tillsammans som U2. Bono och jag skrev saker på egen hand men det var de där inspelningarna som angav albumets inriktning. Utan Brian och Danny hade det inte blivit samma spår i slutändan.

MOJO: Kändes det som om U2 behövde sträcka ut sig igen efter de två senate rockplattorna? Känner man att det går att experimentera när man är i en stark positition?
The Edge: För oss handlar det egentligen om att hålla på med något nytt. Att göra All That You Can Leave Behind och How To Dismantle An Atomic Bomb var vår drivkraft just då. Den här gången ville vi försöka något annorlunda men vi visste inte riktigt vad det skulle kunna vara. Vi ville bara förälska oss i att skapa musik och se vad vi kunde åstadkomma. I början brydde vi oss inte om musiken utan spelade bara för att något skulle kunna ske. När vi inte koncentrerade oss på att skapa ett album så började ett album att träda fram. Med andra ord följde vi bara våra kreativa instinkter. På sätt och vis är det oplanerat.

People tend to think of our music as being a manifesto of a kind but this is really organic; it’s just what is interesting to us right now in music and going for that." - The Edge till MOJO

MOJO: Vad vill Bono förmedla den här gången?
The Edge: Jag tycker att det finns några intressanta låtar som beskrivs i tredje person. Det ger Bono möjligheten att byta perspektiv i sitt sätt att skriva. De senaste två skivorna var personliga och låtarna berättades i första person. Detta album har textmässigt en bredare vinkel så det är fortfarande personligt - eftersom det bygger på Bonos egna erfarenheter och synvinkel - även om han samtidigt har mer frihet också.

MOJO: Har ni hans pianolektioner kommit till nytta?
The Edge:Ja, han har arbetat med en hel del material på egen hand och det har speglat av sig i de olika projekt vi arbetar med, det är häftigt. Vi är alla i en fas där vi kan lära oss nya saker, utvecklas och förändras. Vi har nog aldrig upphört att "födas" så att säga. Det inspirerar mig att se Bono komma på väldigt slagkraftiga idéer, det är själva meningen med att vara ett band.

MOJO: Du lyckas alltid att hitta ny teknologi att utnyttja i en ny låt på varje album. Den här gången har du nämnt en pedal av Death By Audio.
The Edge: Det är en slags 2000-tals dist. Gitarren är ett mångsidigt instrument men det är svårt att inte hamna i en återvändsgränd beträffande hur den låter. Jag älskar allt som ger den en annorlunda personlighet och de här pedalerna ger upphov till andra färger. Jag använde deras Supersonic Fuzz Gun på låten No Line on The Horizon och möjligtvis ett par stycken till. Ben Curtis från The Secret Machines visade de här pedalerna för mig, han har bildat ett nytt band nu som heter School Of Seven Bells och de är ganska intressanta.

MOJO: Hur mycket arbete återstår?
The Edge: Alldeles för mycket som vanligt, men vi kommer att bli färdiga. Vi är allvarliga den här gången!

Vilka spår har redan bekräftats? Vilka andra kan finnas med på U2:s kommande album? Senaste nytt samlas på vår specialsida Nästa studioalbum: fakta, rykten och spekulationer.

The Edge, Hanover Quay Studios, Dublin, 2008.

Källor: MOJO

2008-11-23 15:17

Forumdiskussioner

Meta

  • Se RSS-feed
  • Dela på Facebook
  • Dela på del.icio.us