The View möter The Edge

The Edge berättade om bandets karriär för irländska RTÉ.

Under en dryg halvtimme svarade The Edge tålmodigt på frågor om bandets mer än trettioåriga karriär för TV-programmet The View. Intervjun leddes av John Kelly som emellanåt ställde riktigt kluriga frågor.

Kelly: När man läser i tidskrifter om punkkriget så uppfattades London som en tråkig stad. Hur var Dublin?
The Edge: Det är svårt att minnas precis hur det var, Dublin har förändrats så mycket och det fanns inte mycket teknologiska prylar där musiken kunde växa fram som idag. Top of The Pops, Old Grey Whistle Test och de där programmen var som syre. Utan dem var det omöjligt att hålla koll på vad som hände i branschen. Man fick verkligen kämpa för att få tillgång till ny musik till skillnad från idag.

Kelly: På i princip varje skola bildar ett gäng sitt egna band. Var det svårt för dig att få tag på likasinnade?
The Edge: Inledningsvis var det svårt därför att vi i skolan ansågs vara udda personer med tanke på den musik vi lyssnade på då. Men efter den första The Clash-konserten introducerades man för "stammisarna".

Kelly: Från allra första början ville ni bli världens mest kända rockgrupp. Berätta om hur det var att ha den uppfattningen redan då.
The Edge: För att bilda ett band tror jag att man måste känna att man har något att relevant att förmedla och inte bara till sina närmaste. Från början var vi inte fullt lika ambitiösa utan det var först senare när vi kände att gnistan fanns där som ambitionen väcktes till liv. Då talar jag om ambitionen för musiken, inte för att bli kända. Vi hade chansen att göra något viktigt vilket punken gav oss möjlighet att känna.

Kelly: Upplevde ni det likadant allihop?
The Edge: Adam hävde redan då ur sig saker som "Vi kan bli nästa Beatles" och vi andra tänkte "Vad menar han?" Efter hand så började främst Bono känna likadant. Senare insåg även Larry och jag vad Adam menade.

Kelly: Behövde ni bekräftelse från er manager, Paul McGuinness, och de andra omkring er för att verkligen tro på att ni var annorlunda?
The Edge: U2 föddes i live-sammanhang, kontakten med publiken stärkte vårt självförtroende. En gnista fanns där vissa kvällar och då var vi kanon, vi var inte lika bra på att arbeta i studion på den tiden.

Kelly: Kom glöden ur punkens natur eller från andra artister ni lyssnade på?
The Edge: Vi lyssnade på mycket musik. Rory Gallagher hade ett enormt inflytande på mig i ett tidigt skede, innan punken. Han var otroligt begåvad och den irländska kopplingen underlättade förstås, samma sak med Thin Lizzy. Vi såg en konsert med Bruce Springsteen och det blev en vattendelare för oss. Vi insåg vart vi kunde nå om vi förbättrade oss och fokuserade.

Kelly: Jag har alltid antagit att den största pressen på U2 är att ständigt vara på topp och prestera.
The Edge: Tänker man i de banorna så kommer man igång ganska snabbt, tror jag. Vårt nya material är fantastiskt och vi har inte arbetat med någon förutfattad inställning om vad som ska hända med det senare. Det är ett nytt sätt att arbeta för oss, ett friare arbetssätt.

Kelly: U2 kan kasta om sitt sound mellan två album och det hamnar ändå i topp världen över. Varför då?
The Edge: Efter allt arbete så börjar man förstås fundera kring hur vi ska se till att musikkonsumenter uppmärksammar vårt nya verk. Det tänker man inte på i studion. Vi är fortfarande kapabla att skriva ett mästerverk på grund av att vi tidigt listade ut hur vi ska jobba med varandra och våra medarbetare. De flesta band kollapsar på grund av avundsjuka eller egoism inom gruppen. Vi sätter alltid våra verk i främsta rummet och de bästa idéerna kommer fram på det viset.

U2, Auckland 2006-11-24 Kelly: Hur värjer man sig mot all kärlek som era fans visar under en konsert?
The Edge: De känslor som våra fans ger utlopp för beror inte nödvändigtvis på att de firar sitt favoritband, de kanske bara gläds över att höra musiken de växte upp med. Det är ett festligt evenemang på många sätt. Vår attityd gentemot låtarna vi skriver har varit att när något storslaget anländer, vilket händer med jämna mellanrum, så försöker vi att låta det vara. Istället vill vi återskapa en låt som är så lik det ursprungliga ögonblicket som möjligt.

Kelly: Hur ser du på musikbranschens framtid? Är den i knipa eller är det musikerna som får lida?
The Edge: Jag tror det kommer att bli en dominoeffekt. Skivbolagen underlättade för nya band att slå igenom men på senare tid har det behovet torkat ut, samtidigt blir det allt billigare att göra musik. Det återstår att se. Det går inte bara att säga att internet tar kål på musikbranschen men det hjälper ju verkligen inte heller när folk dagligen får lämna sina arbeten. Jag hoppas att ett nytt system kommer som fungerar som skivbolagen gjorde förr och hjälper unga band att slå igenom.

Kelly: U2 återvänder ständigt till duon Brian Eno och Daniel Lanois, varför?
The Edge: Vi har ett väldigt unikt förhållande till dem som inte är strikt professionellt. De kommer med värdefulla synpunkter och det är synpunkter som gör materialet bättre. Brian Enos keyboardspel är fenomenalt och Dannys musikaliska bakgrund skiljer sig markant åt från vår. Han spelar pedal-steel och tillför en annan slags krydda i sitt gitarrspel som jag saknar. Vårt arbete får en annan färg.

Kelly: Vad pågår i studion just nu?
The Edge: Vi har skrivit musik med Brian och Danny i södra Frankrike och Marocko. Vi samlades och det första vi gjorde var att börja med ett trumkomp och en ackordföljd. Om ingenting hände så gick vi vidare till nästa idé efter en stund. Vi lyssnade på materialet nyligen och några av låtarna vi är uppspelta över spelades in på en enda tagning. På grund av att vi tänker utanför ramarna så blir det ett mer mångfaldigt material än om vi hade koncentrerat oss på ett sound.

Kelly: Var gör Bono då? Sjunger han melodier?
The Edge: Ja, han spelar gitarr, sjunger och ger förslag. Med Brian och Danny blir ensemblen mer flexibel och utökad till tre gitarrister, Brian på keyboard och sedan rytmsektionen med Adam och Larry. Med fyra sångare blir körsången fantastisk.

Kelly: Kan Bono leverera texter i en sådan situation?
The Edge: Ibland blir det en enstaka fras eller några rader, ibland en titel. Vi brukar bearbeta röstspåren senare men låtarnas kärna har i vissa fall bara spelats in en gång, som sagt.

U2 i Marocko med Eno/Lanois Kelly: Albumet kan släppas ganska snart med andra ord? När då?
The Edge: Vi har inte bestämt ett definitivt datum men vi vill inte spendera mycket tid på att mixtra med bra material som jag sa tidigare.

Intervjun i sin helhet går att titta på via The Views hemsida om man har installerat Real Player.

Den senaste omgången citat och rykten hittar man på sidan Nästa studioalbum: fakta, rykten och spekulationer.

The Edge live under Vertigo-turnén 2005.

Källa: rte.ie

2008-04-03 08:27

Relaterade nyheter

Meta

  • Se RSS-feed
  • Dela på Facebook
  • Dela på del.icio.us