Krönika: Fult att bry sig

Man vill ju så gärna tro att det goda alltid ska segra. Att sagan ska få ett lyckligt slut. Även om det ska vara omöjligt knäpper man sina händer och ber för att en 1,81 centimeter kort värmlänning ska klara 2.36 i första försöket. Eller att en 38-årig lönnfet spelmissbrukare ska göra det omöjliga och slå ut toppseedade kineser på löpande band.

Man blundar och ber. För någonstans måste det finnas någon som ser till att det goda segrar och att det omöjliga blir möjligt.Men ju äldre man blir händer sådant desto mer sällan. Händer det vart fjärde år ska man skatta sig lycklig. Och ju äldre man blir inser man exakt hur ond världen är och att det vanligtvis inte är människorna med de renaste avsikterna som segrar. Oftast är det männen med slips, makt och pengar som dikterar villkoren och i förlängningen är det de fattiga och maktlösa som förlorar.

Michael Moore Jag ser Michael Moores omtalade ”Fahrenheit 9/11” och blir förundrad över sakernas tillstånd. Jag blir också förundrad över den debatt som nu råder på en stor del av det här landets kultursidor. I Expressen uppmanar Erik Helmerson läsarna att skratta på fel ställen i filmen för att bli ”sönderhatad av de rättrogna i ’Fahrenheit’-salongen, de som skrattar på rätt ställen”. I Svenska Dagbladet skriver Jan Söderqvist: ”Moore bjuder på demagogisk buskis istället för argumentation, flams istället för substans.”

Jag håller med, till viss del i alla fall. Moores film är vänsterpropaganda, därom råder inga tvivel. Och det är klart att man skrattar, Moore har humor. Men vadå? Har inte USA i allmänhet, och Bush-administrationen i synnerhet, dränkt världen med röd-vit-blå-propaganda de senaste åren? Hur många har tagit på sig kritiska glasögon och synat det välsmorda mullrande amerikanska kapitalist-maskineriet? Vem har ställt sig bredvid de små och fattiga människorna, de utan inflytande, och frågat dem vad de tycker om Irak-kriget, Afghanistan-bombningarna, sättet som USA går tillväga för att utvinna olja i Mellanöstern och det faktum att det är ungdomar utan pengar och utbildning som får betala med sina liv för medel- och överklassens beslut? Vem har vågat?

Att en liten och tanig röst som ”Fahrenheit 9/11” kan få svenska kulturjournalister att gå bananas är för mig en gåta. Men det är ett tecken i tiden. För inte så länge sedan släppte Erik Zsiga en bok betitlad ”Popvänstern”. I den svingar han febrilt och föga framgångsrikt mot alla de svenska rockartister och musikskribenter som i sina texter slänger ur sig vänsterklyschor.

Bono och Sting, 1986 I ”Studio Pop” härom veckan ondgjorde sig panelen över rockstjärnor som använder sin stjärnstatus i politiska syften. Vi fick lära oss att Sting är en idiot som vill rädda regnskogen. Och att de enda orsakerna till varför Bono vill bekämpa spridningen av aids i Afrika och få i-länderna att avskriva tredje världens skulder är att han vill vara polare med Bill Clinton och att han i denna strävan får allt svårare att dölja sitt Jesus-komplex.

Med andra ord: Det har blivit fult att bry sig. Det är beklagligt när någon tar ställning. Det är inte okej att ha högre mål med sitt skapande än att tjäna pengar och leva det goda livet.

Man vill ju så gärna tro att det goda alltid ska segra. Att sagan ska få ett lyckligt slut. Man blundar och ber, men är beredd att ge upp när ”Klick!” säljer mer än ”Puls”, när de små människorna trycks ner, när nyhetsrapporteringar baseras mer på lögner än sanningar och när de som vill åstadkomma förändringar stämplas som idioter.

”Vi måste upp på barrikaderna!” hojtade min vän efter några öl på Lottas i lördags. Men vi gick inte upp på några barrikader, vi rättade in oss i ledet och nöjde oss med att konstatera att vi har det bra här i Sverige. Vi har för mycket att förlora och därför orkar vi inte bry oss.

Det är så mycket enklare att vara dum och lat än klok och engagerad.

Olov Baudin, 2004-09-09
olov@u2.se

Krönikan var först införd i Västerbottens Folkblad den 9 september 2004 och publiceras här med vänligt tillstånd av författaren.

2004-09-12 14:49
Uppdaterad: 2004-09-12 23:47

Meta

  • Se RSS-feed
  • Dela på Facebook
  • Dela på del.icio.us