Fröplantering och skelett

I den fjärde delen av de officiella rapporterna från Marocko talar u2.com med The Edge.

u2.com har sedan en tid tillbaka försett hungriga U2 fans med rapporter från Marocko där vi har fått en inblick i hur bandet arbetade under maj och juni 2007.

I den fjärde delen får vi följa The Edge som funderar på varför bandet åkte just till Fez, hur det är att arbeta med Bono på musikaluppsättningen av Spider-Man och hans intryck av U23D i Cannes.

u2.com: Hur skulle du beskriva bandets arbete tillsammans med Brian Eno och Daniel Lanois i Marocko?
The Edge: Vi följer våra instinkter som har inspirerat oss till att arbeta med Brian och Daniel utan att ha en tydlig ambition om vartåt det ska bära musikaliskt. Det är första gången som vi skriver låtar tillsammans vilket är helt nytt för oss och tanken är att vi ska skapa musik först för att bestämma senare vad som faktiskt kommer att hända med det. Vi känner oss ganska befriande av det här förslaget allihop vilket har gjort att musiken kommit av sig själv på ett enkelt sätt - de få saker som vi har lyssnat på har vi tyckt om riktigt mycket men för tillfället fortsätter vi att komma på flera tankesätt och nya idéer.

u2.com: Varför Marocko?
The Edge: Det handlar delvis om att komma bort från de bekväma platserna, vilket ger oss möjligheten att fokusera intensivt på musiken, något som inte går att göra lika enkelt i Dublin därför att våra liv finns där. Det är också för att vi har haft trevligt här förut, Festival of Sacred Music skulle äga rum och Brian har varit intresserad av arabisk musik i åratal. Dessutom kände vi att vi kunde träffa några intressant musiker när vi var här - och det har vi. Bland annat har vi träffat några riktigt duktiga slagverkare och violinister och det är spännande för oss om vi skulle kunna hitta stigar som leder till nya territorium.

u2.com: Jämfört med All That You Can’t Leave Behind och How To Dismantle An Atomic Bomb så känns det här rätt extremt.
The Edge: Vi strävar alltid efter att prova någonting annorlunda. Det var ett tidigt beslut vi fattade där vi sa att oavsett vad vi skulle hitta på härnäst så ville vi inte göra det med samma tankar om vad det skulle bli och vad vi ville uppnå. Vi försökte frigöra oss själva från restriktionerna man möter när man tänker framåt, vi ville skapa musik bara för sakens skull.

u2.com: Är Brian och Danny musikanter just nu?
The Edge: Ja, de hjälper till att skriva låtar, de deltar i processen vi vet inte vart musiken kommer att ta oss. Vi har spelat in massor här och delar av materialet kan komma att användas, vi får se, men det skulle kunna vara så att vi tar materialet och spelar in det igen någon annanstans.

"We’re planting seeds really, working with the knowledge that whatever we end up with we’ll definitely preserve some element of what we have here." - The Edge

u2.com: Påverkar det faktum att ni befinner er i norra Afrika ert sätt att arbeta? Får det er att se saker ur andra perspektiv?
The Edge: Det gör det definitivt, och det märks i arbetet, musikens uppbyggnad… vi känner oss inte instängda av standard formatet av samtida musik. Om vi känner att vi gör något som påminner för mycket av hur vi har gjort tidigare, så går vi vidare. Vi vill hitta nya ritningar och sångformat.

Eno beskriver arabisk musik som att den har en mer berättande tråd till skillnad från den afrikanska musikens cykliska natur. På grund av dess skalor är det inte musik som lämpar sig till stämmor och den har en tendens att ge en väldigt tydlig melodi. Den melodin kan sedan spelas av ett annat instrument - ofta violin - eller sjungas. Den tolkas och görs om för att få en ny form på alla möjliga vis. Alltså är melodiska idéer ofta navet som alltihop kretsar kring, till skillnad från många sånger som baseras på musik i västvärlden. Just nu så kastar vi oss inte över det här sättet att skriva musik på, utan vi låter det snarare påverka de nya låtarna för att se vad vi får ut av det.

u2.com: Larry anmärkte på kopplingen mellan traditionell irländsk musik och nordafrikansk musik, kopplingar som blivit fördunklade under åren.
The Edge: Ja, det finns viss musik man kan hitta på Irland som nästan är identisk, som t.ex. de man hittar i de västra delarna, en slags sjungande baserad på alla de små fjärdedelsnoterna med en helt nordafrikansk stil som sträcker sig ända till Indien. Det verkar knappt ha med västerländsk musik att göra överhuvudtaget.

The Edge, Billie Joe från Green Day, och Bono (Honolulu 2006-12-09)

u2.com: Sist vi besökte bandet i studion var det Abbey Road i London och Rick Rubin stod vid rodret?
The Edge: Vi är väldigt spända på det vi jobbade på med Rick, några riktigt bra låtar vaskade vi fram - dock inga som vi har spelat med Brian och Danny. Det känns som om det här är ett separat material. Det var två inspelningar som blev klara från den perioden då vi arbetade med den senaste samlingen men även om det inte finns ett helt album med Ricks arbete så finns skelettet där, och jag tror att vi kommer att återkomma till det därför att vi njöt av att arbeta med honom, han är en väldigt inspirerande figur.

u2.com: Det känns som om ni har hittat en väldigt stark ådra sedan ifjol?
The Edge: Och vi vill bara att det ska fortsätta. Det är som om vi hittade en söm som vi bara vill fortsätta sy på så länge det är möjligt. När man är ute på vägarna så blir man oundvikligen avtrubbad vad gäller att skriva nya låtar - det finns så mycket annat man måste ha i åtanke när du spelar en konsert - men vi tänker fortsätta skriva tills vi vill sluta med det eller tills det är dags att turnera igen.

u2.com: Samtidigt skriver du och Bono på ett annat projekt?
The Edge: Ja, ryktena stämmer, vi har arbetat på uppsättningen av Spider-Man. Det som lockade oss var möjligheten att få jobba med Julie Taymor, regissören. Vi ville även arbeta med en pjäsförfattare, Glen Berger, och producenterna från Broadway. Vi har faktiskt redan skrivit massor och vi är på väg att prova det första manuskriptet och de första låtarna. Därefter kan vi lättare se om vi är nära - eller inte alls! Precis som Julie, är vi intresserade av möjligheten att hitta en intressant vinkel av Spider-Man som skulle kunna ge den en betydligt större publik än om vi skulle arbeta tillsammans på en opera vilket skulle medföra risken att bli begränsade av den världen. Vi vill inte skapa musik som är typiskt för Broadway och vi vill bryta ny mark, men samtidigt vill vi skapa något som folk kan relatera till, som har chans att bli populär på en massiv skala.

u2.com: U23D har också funnits i bakhuvudet, speciellt med tanke på premiären i Cannes.
The Edge: Den blev väldigt bra, och den uppfyller allt som förpackningen lovar. Vi hade ett arbetslag på plats som kom väldigt nära bandet och det är den utsikten som alla riktiga konsert besökare skulle vilja ha. Man får hela händelsen i full skala i tre dimensioner och på en stor skärm. Jag fann bilderna på stadion väldigt respektingivande tillsammans med den otroliga närheten som 3D ger, känslan att vara så nära enskilda bandmedlemmar att man praktiskt taget känner sig som om man stod bredvid dem.

Bono & Jim Sheridan

u2.com: Filmens kameraansvarige påstod att filmen skulle ge bandmedlemmarna själva ett nytt perspektiv på att vara medlem.
The Edge: Ja, det stämmer, jag har aldrig sett en U2 konsert och det här var så nära jag har kommit. Vissa saker chockade mig - som t.ex. hur Jim Sheridan (filmregissör, en av U2s bekanta övers. anm.) observerade hur åtskiljda vi är under en spelning där uppe på scenen. När man ser en bild i två dimensioner får man inte känslan av djup och avstånd och trots att det finns stunder då vi är väldigt nära varandra så är vi för det mesta åtskiljda. Jim sade till mig att han precis insåg hur ensamt det måste vara som trummis - man håller ihop alltihopa utan att det finns någon där som peppar en och säger ‘Kom igen, Larry!’ eller hur det nu råkar vara därför att alla andra har andra saker för sig på andra håll. Givetvis är vi helt och hållet med på noterna musikaliskt tack vare dagens teknologi och så vidare, men fysiskt är den där separationen intressant för mig och jag har inte kommit på någon bra lösning. Det är en oblyg konsertfilm men som en känslomässig upplevelse är det helt annorlunda från vad som helst som vi har gjort i 2D. Jag blev chockad, filmen är extremt kraftfull.

Tro inte att det är slut ännu! u2.com skriver att det kommer ännu en del i serien inom en snar framtid. Tills dess kan man läsa mer på sidan Nästa studioalbum: fakta, rykten och spekulationer.

Källa: u2.com

2007-08-15 21:29
Uppdaterad: 2007-08-16 04:50

Relaterade nyheter

Meta

  • Se RSS-feed
  • Dela på Facebook
  • Dela på del.icio.us