Låtsnickrande i Marocko

Den första officiella detaljerade rapporten från Marocko har kommit.

En stor vit långtradare har obemärkt parkerats mitt i Fez de senaste veckorna.
Den skymmer nästan den traditionella marockanska byggnaden som ligger bakom den.
Ingen står vid dörröppningen, men om man går in i den och tar sig ner för en liten spiraltrappa så kommer man till en stor kammare stöttad av marmorpelare.
Till ens förvåning finner man att rummet tillfälligt har gjorts om till en inspelningsstudio.

Intill en av pelarna sitter Brian Eno, iklädd sin blåa kortärmade sommarskjorta och kikar på sin Mac Powerbook.
Ett skrikigt grönt parasoll är placerad över hans skrivbord som skydd mot solen som väller in genom det öppna taket in i denna sal där U2 har skapat sin inspelningsplats.

U2 i Fez (klicka på bilden för att se den i större format i ett nytt fönster)

Eno är inte på plats för att producera ett album, utan för att hjälpa bandet med att skriva nya låtar.
Brian är en av sex musiker som har bildat en stor cirkel på golvet.
Bredvid honom, om man går medurs, sitter Larry Mullen Jr. bakom sitt trumset och övar in ett nytt komp.
Lite längre bort sitter Adam Clayton och knäpper på en sliten grön bas.
Därefter finner vi Daniel Lanois som spelar på en stålsträngad gitarr iklädd en brun keps.
Utvalda välkända tekniker rör sig runt i rummet, däribland Dallas Schoo, The Edges tekniker sedan långt tillbaka som är i full färd med att stämma nästa gitarr som Edge tänker använda.
Bredvid honom sitter Bono på en soffa av sammet omringad av böcker, och antecknar utkast till låttexter.

Daniel Lanois ‘Brian?’ frågar Danny Lanois.
‘Kan vi få höra det där spåret från igår kväll igen?’
‘Nummer ett eller nummer två?’ svarar Eno, när ett avbrott i musiken avslöjar ljudet av fågelsång.
‘Fåglarna piggnar till,’ säger Eno.
‘De har varit extremt stränga kritiker under vår vistelse här!’

Att U2 har tagit sig till denna antika stad för att skriva musik har varit en hemlighet för den lokala befolkningen.
Brian Eno & Daniel Lanois anländer obemärkt varje morgon en timme före bandet.
Detta är första gången de arbetar med U2 en längre tidsperiod sedan inspelningen av All That You Can’t Leave Behind år 2000.
De använder tiden för att lyssna på det material som skrevs under gårdagen - och tidigare i år.
Efter dessa två veckor i Fez kommer de sex musikerna att ha arbetat tillsammans i fyra veckor.

Larry Mullen Jr. i Fez

‘Det är en ganska intressant plats att ha en inspelningsstudio på, eller hur?’ frågar Bono.

Och ganska kreativ, tillägger Larry. ‘Vi har kommit på två eller tre idéer per dag antar jag.’ förklarar han.
‘Det började i Frankrike när de kom ner för att skriva låtar med oss för ett par månader sedan och det kommer antagligen att fortsätta senare i år.’

’Det här är första gången som vi har jobbat med Brian och Dan enbart som låtskrivare," sade han.
"Det är en stor skillnad, rätt experimentellt och på något sätt befriande just på grund av det.’
‘Låt oss börja från början med Larry den här gången…’ säger rösten under parasollet som manar alla tillbaka till arbetet.
Sången sätts igång och Eno slänger ut försiktiga instruktioner runt cirkeln ‘Vers, vers, refräng…’

Ett spår de har arbetat med låter som ett soulspår med tydliga arabiska rytmer.
Ett annat är som en storslagen berättelse och verkar vara sju till åtta minuter långt.
När musiken tystnar den här gången får fågelsången konkurrens av en böneutropare som anger att det är dags för befolkningen i Fez att be.

‘Det är rätt skönt att bada i att skapa musik på det här sättet,’ förklarar Larry.
‘I vanliga fall måste vi få till ett slut på en låt men nu går vi igenom mängder av olika idéer, några avslutar vi och får dem till en viss punkt för att sedan lämna dem och se vad som kan hända…’
‘Just nu vet ingen vad som kommer att hända med arbetet - vilket delvis gör det så njutbart.’ säger han.
Den exotiska platsen för med sig sin egen anda till musiken.

‘It happens wherever you are. If you’re in France or Dublin, you pick up what’s in the atmosphere. Fez might seem a strange choice but sometimes, to write the songs, you just have to get away from all the things that interrupt your day.’
- Larry Mullen Jr.

Vissa dagar finns även lokala musiker som slagverkare eller fiolspelare på plats i byggnaden för att bidra till låtskrivandet.
Den arabiska skalan sätter sin prägel på musiken.
‘De spelar inte i 4/4-takt,” säger Larry. ‘De spelar i 5/4 och 6/8 och 3/4-takt. De arbetar med väldigt komplexa rytmer så det är intressant för oss att ta del av det.
Det är definitivt något vi måste öva mera på…”

Källa: u2.com

2007-06-16 10:42
Uppdaterad: 2007-06-16 17:42

Relaterade nyheter

Meta

  • Se RSS-feed
  • Dela på Facebook
  • Dela på del.icio.us