till Joshua Tree Tour till turnésidan

söndag 1987-11-08

Den andra konsertkvällen i Denver är kamerorna mindre påträngande och U2 spelar en explosiv konsert. Framträdandet är fyllt av raseri, då bandet på nyheterna fått höra att det den här dagen har ägt rum ytterligare en 'Blodig söndag' i den nordirländska staden Enniskillen, då 11 människor dödats av en IRA-bomb.

När U2 spelar Sunday Bloody Sunday uttrycker Bono sin avsky för dagens blodsutgjutelse. Han inleder låten med "Nå, här är vi, irländarna i Amerika. Irländarna har kommit till Amerika i åratal. Ända sedan den stora hungersnöden, när irländarna flydde från svält och en ointresserad brittisk regering. Ända fram till idag. Ni vet, det finns fler irländska immigranter här i Amerika idag än någonsin. Somliga illegala, somliga legala.

"Många av dem flyr bara från hög arbetslöshet. Några flyr från oroligheterna i Nordirland, från hatet i höghusområdena, från tortyr eller otyglade terrordåd. Som det vi upplevde idag i en stad som heter Enniskillen, där elva människor ligger döda, många fler sårade - on a Sunday Bloody Sunday."

The Edges stillsamma gitarrintro svävar in och Bono börjar sjunga sitt "oo–ohooo" med kännbar smärta. Första versens "I can't believe the news today, I can't close my eyes and make it go away", används här verkligen i sitt rätta sammanhang. Det ensamma gitarr-ackompanjemanget kvarstår tills efter tredje versens "Sunday Bloody Sunday", då låten plötsligt exploderar med trummor och bas och Bono nästan ryter ut frågan "how long, how long must we sing this song?!".

Bono:"Jag ska tala om något för er. Jag har fått nog av irlands-amerikaner, som inte har varit tillbaka till sitt land på tjugo eller trettio år, som kommer fram till mig och talar om motståndsrörelsen - revolutionen - 'där hemma'. Och det ärorika med revolutionen och det ärorika med att dö för revolutionen. Fuck the revolution!! De talar inte om det ärorika med att döda för revolutionen! Vad är det för ärorikt med att dra en man ur hans säng och skjuta ihjäl honom inför hans hustru och barn? Vad är det för ärorikt med det? Vad är det för ärorikt med att bomba pensionärer i en parad för krigsveteraner - deras medaljer framplockade och polerade för dagen. Vad är det för ärorikt med det? Att lämna dem döende, eller lemlästade för livet, eller döda under oket av en revolution som majoriteten av folket i mitt land inte vill ha. Aldrig mer! Säg: Aldrig mer!"

U2 är kända för sina känsloladdade liveframträdanden. Sällan har dock en sådan frenesi skådats, varken förr eller senare. Framförandet är fyllt av smärta, ilska och förvirring. Det är märkligt att inte The Edge har av en sträng. U2:s lågmälde gitarrist har förvandlats till en sammanbiten tornado, vars gitarr kvider fram en svidande ångest. Mickstativet flyger all världens väg när han bistert stegar fram över scenen. Det är konstigt att inte Larry slår omkull trummorna. När han ursinnigt bankar in omkvädet ännu en gång är han på god väg, samtidigt som han sjunger med i refrängens "Sunday Bloody Sunday". Den vanligtvis så coole Adam hamrar på basen med osedvanligt raseri. Bonos röst innehåller en vrålande hudlös intensitet när han i talet såväl som i sången fördömer det vettlösa våldet. Han lyckas med det omöjliga och får micken att tjuta i överslag när han skriker ut sitt "No more!!" Här sjunger också Bono, som han ibland gör, "and today the millions die" (istället för "cry").

Stämningen lättar mot slutet av konserten. Bono avbryter Spanish Eyes och säger: "Vem är den kvinnan? Ta hit henne!" En kvinna med en tamburin hjälper till att avsluta låten och lämnar över instrumentet till Bono när hon lämnar scenen. Han börjar slå på den och sjunger à capella: "Wey hey hey, baby hang on". När basen stämmer in slutar Bono abrupt: "Jag höll precis på att få igång folk här, Adam. Jag tyckte att det gick ganska bra!" Adam skrattar. Som en referens till Red Rocks säger Bono: "Jag antar att det här slår att stå i regnet, va? Men att stå i regnet slog inte ner er inte heller." Han skojar med publiken: "För tillfället letar vi efter ett ställe att gå till ikväll efteråt. Har någon husrum åt oss?" Åskådarna vrålar och Bono fortsätter: "Jag uppfattade inte namnet…"

Kvällens framföranden av Helter Skelter, Silver And Gold och Pride (In The Name Of Love) kommer med på albumet Rattle And Hum och i filmen med samma namn. Andra låtar från konserten som finns med i filmen är Exit, In God's Country och Sunday Bloody Sunday.

Läs även om första konsertkvällen: lördag 1987-11-07, McNichols Arena, Denver, CO, USA.

För mer om filmen U2 Rattle And Hum, se även artikeln Rattle And Hum - a musical journey.