till Vertigo Tour till turnésidan

Förband: Kanye West

Andra konserten är ofta bättre än den första - så även denna gång. Det kan ha berott på min excellenta ståplats och alla roliga människor jag träffade, men det var faktiskt inte bara det. När den vackra kvällen övergått i sammetslen natt och månen gått upp över One Tree Hill var det showtime! Redan inledningen med City Of Blinding Lights och Vertigo höll högre energi än kvällen innan.

Att U2 sedan valde att spela både Until The End Of The World och Walk On ikväll hjälpte också till att höja stämningen, för att inte tala om vrålet som steg mot himlen när Bad tonade in.

Nu måste jag faktiskt gnälla lite: där stod jag, längst fram vid b-scenen på Adam's sida, med kamera i högsta hugg, och det här var enda konserten på hela turnén där U2 inte spelade Love And Peace Or Else. Grundlurad var bara förnamnet.

Inför Sunday Bloody Sunday vinkade så Bono till sig en irländsk flagga som han lagt märke till i publiken och band den runt pannan istället för sin vanliga 'CoeXisT'-bindel. Från första ledet kunde jag så konstatera att Bono under Bulle The Blue Sky verkligen hade bindeln nerdragen över ögonen när han stapplade ut längs rampen och tände facklan på b-scenen framför mig.

Miss Sarajevo - underbar. Where The Streets Have No Name (i ett hav av ballonger) - fantastisk. One - glittrande vacker. För att inte tala om kvällens framförande av Mysterious Ways, som fick hela publiken att dansa.

Efter With Or Without You gick U2 av scenen för andra gången den här kvällen. Istället för den traditionella "how long to sing this song" vrålade publiken unisont: "One Tree Hill! One Tree Hill! One Tree Hill!"

När U2 gick på igen hade Bono bytt till en All Blacks rugbytröja (Nya Zeelands landslag) med en sjua på ryggen (deras lagkapten Tana Umaga's nummer). Nya Zeeländarna älskade det, men det var inget emot vrålet från irländarna i publiken (och mig) när Bono slet av tröjan och visade att han under den bar en irländsk rugbytröja med nummer 13 på (Irlands lagkapten Brian O'Driscoll).

En rivig The Saints Are Coming övergick i en kraftfull Desire och sedan var det dags. Kvällen avslutades på det enda rätta sättet: med en magisk One Tree Hill.

- Marie//u2.se

Bilderna är tagna av Marie i u2.se-redaktionen (klicka på dem för att se dem i större format).