till Vertigo Tour till turnésidan

Förband: Franz Ferdinand och Kaiser Cheifs

Två svenska U2-fans, Simon Sigfridsson och Anders Moldin skickade in följande rapport från konserten:

"Bat, bi, iru, amalau!"

Efter en halvtimme försenat insläpp, och plats 1081-1083 i kön, lyckades vi med en rask löpning ta oss fram till vad vi då tyckte var ganska hyffsade platser. Vi stod då i mitten, cirka 10 meter bakom vänster B-scen. Vi kom inte längre fram för Simon var för lång och spanjorerna for korta... Nu började en fyra timmar lång väntan i 30-gradig värme. Den långa väntan förgylldes av Kaiser Chiefs och Franz Ferdinand som båda gjorde ett bra jobb med att värma upp den redan varma och väl förfriskade publiken.

U2valencia.com hade stora planer för kvällen. Det första, att vifta med röda ballonger under Vertigo, gick ganska bra. Dock inte som tänkt, de 10 000 ballongerna blev snarare 1 000.

"Bat, bi, iru, amalau", Vertigo räknades in på Baskiska, det är dar vi befinner oss, i Baskien. Vertigo exploderade och det kändes som att det var ett snappet mer taggat U2 vi skulle få uppleva än det vi såg på Ullevi. Trots att konserten i Göteborg som var var första inte kunde varit mycket bättre. Denna gång var allt verkligt och man häpnade. Ballongerna viftade och alla skuttade och dansade. Den lilla rädslan som funnits över att en andra konsert knappt tio dagar efter livets första, skulle vara en repris och till synes lam, försvann. Ullevi var fantastisk, topp fem i livet, men den här kvällen var speciell. For oss och för U2...

Intensiviteten fortsatter genom I will follow till Electric co. där vi får bevittna den välkända "bullfighten", känd från UTEOTW under Elevation-turnén. Dock utan några sparkar på gitarren (phu). Electric co. avslutas sedan med "Here comes the sun"-snippeten.

Vid slutet av ISHFWILF står Bono med händerna och blicken lyft mot himlen. Då vi hade förvantat oss AIWIY tas vi istället till COBL, en mycket vacker övergang! Ett litet hopp om att AIWIY skulle komma att bytas ut mot en annan låt senare väcktes, men dog när konserten var över. Vad vi får är iallafall den kanske starkaste trion U2 har just nu, COBL, Miracle drug och SYCMIOYO. Den här gången rinner inte tårarna längs Simons kinder, istället finns där ett brett leende.

Vad hade den svenska pressen emot Love and peace or else? Vi förstod det inte förra gången och kunde inte se nagot fel nu heller. När vi visste att LAPOE skulle komma igång rörde vi oss närmare den högra B-scenen och kom förvanansvart nära. Vi njöt av Larrys och Bonos gemensamma framträdande, men glädjen skulle komma att bli ännu större, for någon av oss... Nar både Larry och Bono bonkat klart på trumman på B-scenen och den skulle roddas av flyger trumpinnarna ut i publiken. Som stolt ägare av en av trumpinnarna säger Simon att det var värt mödan att gräva bland spanska fötter och tomma plastmuggar.

Inga större överraskningar kom sedan, och att en trumpinne kunde höja en konsert så, det anade man inte ;) Men en sak hoppades vi fortfarande på, nämligen att Yahweh inte ytterligare en gång skulle bytas ut mot Party girl. Inget ont emot Party girl, det var en ära att fa höra den på Ullevi, men hallå, Yahweh...

Då man kunde väntat sig att FN:s deklaration av de mänskliga rättigheterna skulle komma på spanska, kom de istället upp översatta till euskera. Euskera är det språk som talas i Baskien, den del av Spanien och Frankrike som vill ha självstyre. Här kan man dra många paraleller till Nordirland, och det marktes på Bono att han kände starkt for frågan. Att han pratade pa euskera kan ses som ett ställningstagande för det baskiska folkets rätt till sitt egna land.

Hur avrundar man det har? En fantastisk kväll och en fantastisk konsert och till slut finner vi inga ord för att beskriva hur bra det var. Det är väl så det brukar vara...

Simon och Molle