till Vertigo Tour till turnésidan

lördag 2005-06-18

Förband: Athlete och Doves.

Jag vet inte riktigt vad man kan klaga på - alla förutsättningar var på U2:s och publikens sida. Vädret, stämningen och arrangemanget var svåröverträffade. Efter väldigt lång väntan så var vi inne i "the golden "circle" och stod precis i början av den högra rampen, på Adams sida.

Två förband senare så äntrade U2 scenen och inledde med rockrökaren Vertigo. Eftersom ljusförhållandena inte tillät att den stora skärmen användes så spelades de första 8 låtarna utan några ljus eller visuella effekter, vilket gjorde att det kändes som inledningen till Elevation som var öppningsspåret under förra turnén. City of Blinging Lights var den första låt då vi fick se prov på den nya skärmen. Dessvärre var det fortfarande ganska ljust och långt fram blev det inte lika effektfullt.

Men om det visuella fick ta ett steg tillbaka i början av konserten, så var det musiken som vann allas hjärtan. Även om den rockiga inledningen säkert gick hem hos många lyckades U2 inte fånga hela arenan i sin famn. Det fattades något. Jag vet inte om det var skärmen eller bara den där låten som får alla att få gåshud.

Men den kom - Running To Stand Still var ett praktexempel på musikalisk magi. Efter det fanns det inte en sekund i konserten som inte var på absoluta toppnivå. Pride, Streets och One, jag säger bara det. Finns det något annat band i världshistorien som kan leverera en sån trio låtar? När alla plockar fram sina mobiltelefoner under One förvandlas Twickenham till ett skådespel för en ljusshow som ger rysningar.

Även om U2 inte hela tiden presterade max, eller överraskade på det sättet som U2-fans vill, så var det en makalöst grym konsert. Trots att Who's Going To Ride Your Wild Horses repades innan konserten så var det I Still Haven't Found What I'm Looking For som var den stora överaskningen.

Summerat: U2 kan mer, men kan någon annan mer än U2?

Karl Otto

Se även rapporteringen från konserten.