till Övriga konserter till turnésidan

"Gemensam vädjan om ja vid U2-konsert i Belfast. Två ledande nordirländska politiker - en protestant och en katolik - har gjort sitt första gemensamma utspel för ett 'JA' i folkomröstningen om fredsavtalet. Och de gjorde det på en rockscen." SVT:s Rapport 1998-05-20

Efter årtionden av slitningar mellan de olika befolkningsgrupperna i Nordirland hade parterna lyckats enas om ett avtal som skulle säkra vapenvilan och bli ett steg på vägen i den demokratiska processen. Det visade sig dock att många väljare var osäkra över hur de skulle rösta i den folkomröstning som skulle anta eller avvisa det så kallade Långfredagsavtalet.

Ett led i Ja-kampanjen blev den konsert som hölls i Waterfront Hall i Belfast den 19 maj 1998. Artister var det nordirländska bandet Ash och U2, som knappt två månader innan hade avslutat sin gigantiska PopMart-turné. Dessutom sammanstrålade ledarna för de två största partierna - SDLP:s John Hume och UUP:s David Trimble - på scenen.

Innan spelningen sade Bono att konserten var tänkt att försöka övertyga folk "som är uppriktigt oroade över den politiska överenskommelsen" att rösta ja och att det enda sättet att övertyga dem var att "göra dem döva".

På konsertkvällen visade publiken själva att de kunde vara öronbedövande i sitt jubel. Bono och The Edge framförde Don't Let Me Down tillsammans med Ash och Bono avslutade låten med några rader från The Beatles Give Peace A Chance.

"Liksom alla andra hade vi försökt lista ut om det var något vi kunde göra. Vi ville inte göra något som var partipolitiskt: vi ville involvera båda sidor av det politiska spektrat. Den här idén dök upp. Vi hörde att det fanns en möjlighet och vi sade att om ni kan få ihop det så kommer vi och spelar ett par låtar. Det var fantastiskt där på scenen. Alla hår i nacken stod rakt upp. Vi fullkomligen sög. Vi använde Ashs utrustning. Vi tog inte med oss någonting. Jag hade aldrig spelat på den gitarren innan vi började, så det var intressant. Men stämningen var vad det handlade om och publiken förstod det. De anammade verkligen ögonblicket. Det var det som var spännande. Det var min idé att spela Don't Let Me Down. Lite uppkäftigt, men passande för tillfället." The Edge

Innan One sade Bono: "Det är fantastiskt att vara i Belfast, ett ställe där historia skapas. Jag vill introducera de två män som har tagit ett trosvisst språng, ur det förflutna och in i framtiden. Vi vill ansluta oss till dem, men först vill vi sammanföra dem med oss. På denna dag."

Folkmassan blev som galna när Trimble och Hume anslöt sig till musikerna på scenen. När de två politikerna från de motsatta sidorna av den politiska klyftan i Nordirland skakade hand offentligt för första gången, skapades historia - och framgång. Bono bad sedan publiken att göra något "nästan omöjligt på en rockkonsert". Han bad om en stunds tystnad för att minnas de människor som förlorat sina liv eller sina kära.

Larry och Adam anslöt sig till bandet för att spela One. Efteråt skrek den extatiska folkmassan efter mer, så småningom skanderande "Bono, Bono, Bono" när sångaren och bandet återvände till scenen för att spela Stand By Me.

Hur det gick i folkomröstningen? Det blev Ja.