Startsidan » Diskografin » How To Dismantle An Atomic Bomb

How To Dismantle An Atomic Bomb

Omslagsbild för U2:s “How To Dismantle An Atomic Bomb” från 2004. (Foto via u2.com)

Inför arbetet med uppföljaren till All That You Can’t Leave Behind beslutade U2 att bryta sitt mångåriga producentsamarbete med Brian Eno och Daniel Lanois. Istället anlitade man Chris Thomas, som tidigare arbetat med bland andra The Beatles och Sex Pistols. Planen var från början att ge ut albumet till julen 2003, men inspelningsarbetet drog ut på tiden.

Hösten 2003 insåg bandet att vad de dittills åstadkommit inte var tillräckligt bra för att ge ut på skiva. I februari 2004 kallade man så in Steve Lillywhite, som tidigare bland annat producerat “Boy”, “October” och “War”. Bland det första denne gjorde var att förvandla den omdiskuterade låten “Native Son” till hiten “Vertigo”.

“Vi gör hela tiden misstag”, sade Larry i en samtida intervju. “Vi lär oss långsamt, men vi lär oss. Det enda sätt som vi kunde närma oss den här skivan på var genom att gå den vägen. Några misstag har visat sig bli vår räddning.”

En annan sak som delvis sinkade inspelningen var Bonos humanitära engagemang. Även om hans bandkollegor fortsatte jobba på egen hand så innebar sångarens frånvaro ibland att saker fick skjutas upp.

U2:s arbetsmetod att alltid göra allt tillsammans fick överges för att de över huvud taget skulle komma någon vart. Förutom Thomas och Lillywhite så bidrog även U2s tidigare producenter Flood, Daniel Lanois och Brian Eno. Dessutom gjorde Garrett ‘Jacknife’ Lee ett par mixar av “Vertigo”.

Innan albumet ens var färdigt fick det mycket uppmärksamhet. Något som också var föremål för ivriga spekulationer var vad det skulle komma att heta. Namn som “Solar”, “Solaris” och “Vertigo” var i omlopp, men till sist bekräftades den något märkliga titeln “How To Dismantle An Atomic Bomb”.

Namnet kommer från en textrad i bonusspåret “Fast Cars” och på frågan hur man då desarmerar en atombomb svarade en flinande Bono: “Med kärlek!” Förstås.

Bandet droppade skickligt kommentarer som “punk rock gjord på Venus” till den nyhetstörstande allmänheten. Bland annat sägs det att U2 hämtat inspiration från det svenska rockbandet The Hives.

När så musikpressen började få förhandslyssna på skivan haglade superlativen. Med få undantag var alla eniga om att det här var bandets bästa album på många år.

Äntligen vågade U2 vara U2 igen! Rolling Stone Magazine skrev; “vad som gör U2 så stora är egentligen inte deras begåvade idéer, eller ens deras intelligens – det är värmen som alltför få rockstjärnor klarar av att förvandla till musik”.

Trots den rigorösa säkerheten kring albumet så läckte det via internet några veckor innan utgivningen. Detta föregicks av en stöld medan U2 blev fotograferade för det nya albumet i Frankrike. En CD-skiva med “en stor del av två års material” hade försvunnit, berättade The Edge för pressen.

Dessutom uppkommer fenomenet “Beach clips” för första gången. Det är fans från Spanien som befinner sig på stranden nedanför bandets “sommarstugor” i södra Frankrike som är alerta när bandet högljutt lyssnar på några låtar inne i studion. De är snabba med att spela in några klipp med hjälp av sina telefoner och digitalkameror.

Trots teknologiska begränsningar får man en vink om vartåt det lutar med brusiga klipp från “Vertigo”, “Love And Peace Or Else” samt “Miracle Drug”. Detta skulle visa sig hända flera gånger mellan 2006 och 2009. Fenomenet har, med få undantag, upphört sedan bandet blev uppmärksammade på detta och de har även flyttat sina sessioner till andra platser på senare tid.

Förstasingeln “Vertigo” klättrade trots allt detta på listor världen över och blev raskt den mest nedladdade låten i den nya Apple-tjänsten iTunes historia. Den tredje singeln, “City Of Blinding Lights”, får nog anses som bandets senaste stora världshit, då man inte riktigt har haft samma genomslagskraft hos allmänheten sedan dess.

Så tycker recensenten

Det här är ljudet av fyra irländare som efter några mer eller mindre lyckade musikaliska utflykter hittat tillbaka till det som en gång gjorde dem så unika. Med några få undantag är det kvartettens atmosfäriska ljudbild, toppad med de karaktäristiska larger than-life-refrängerna, som dominerar.

“How To Dismantle An Atomic Bomb” är inte bara jämnare än föregångaren, det är i mitt tycke U2:s jämnaste album hittills. U2 spelar safe, litar på det som de behärskar och gör det mesta och bästa av materialet. ”Bomben” når visserligen inte upp till “The Joshua Trees” och “Achtung Babys” höga klass, men den ligger där i bakvattnet och skvalpar. Och det räcker oerhört långt för mig.

Standout tracks: “Miracle Drug”, “Sometimes You Can’t Make It On Your Own”, “Yahweh”
Olov för u2.se

Citat från bandmedlemmarna

“Ärligt talat är det bättre för Bono att inte vara här. Han blir frustrerad och känner att han kan göra viktigare saker, vilket jag tycker att han har bevisat att det stämmer.”
Larry om att arbeta i Bonos frånvaro.
“Det är en gitarrcentrerad platta. Vår första, skulle jag tro.”
Bono om soundet på “How To Dismantle An Atomic Bomb”.

Spår

  1. Vertigo
  2. Miracle Drug
  3. Sometimes You Can’t Make It On Your Own
  4. Love And Peace Or Else
  5. City Of Blinding Lights
  6. All Because Of You
  7. A Man And A Woman
  8. Crumbs From Your Table
  9. One Step Closer
  10. Original Of The Species
  11. Yahweh

Utgivningsdatum

24 november 2004

Skivbolag

Island Records

Producenter

Steve Lillywhite samt Chris Thomas, med bidrag från Flood, Brian Eno, Daniel Lanois, och Jacknife Lee

Inspelad

U2:s studio kring Hanover Quay, Dublin, Irland samt Eze-Sur-Mer i södra Frankrike.