Anton Corbijn - en modern holländsk mästare

Anton Corbijn, 2003 Anton Corbijn föddes 1959 i den lilla staden Strijen i Holland. Fadern var präst och som barn ville Anton själv bli missionär. Han har också berättat hur begränsad han kände sig i ett samhälle där alla visste vem han var. Även om hans framtidsplaner alltid innefattat att han skulle flytta från Strijen var det ändå där han började sin bana som fotograf och senare har han publicerat den självbiografiska fotoboken A. Somebody som en hyllning till sin födelseort. Idag bor Corbijn sedan många år i London, även om hans uppdrag innebär resor över hela världen.

Liksom de holländska mästarna inom måleriet under 1600-talet, som Rembrandt och Vermeer, använder sig Corbijn mycket av ljus och skuggor i sina verk. Han arbetar också ofta med fokus och med tomrummet kring sina objekt. En stor del av hans foton är tvåfärgade i svartvitt, svartvitt och blått eller svartvitt och brunt. När han väl arbetar med färgfoto väljer han oftast att låta färgen bli ytterligare en ingrediens som bidrar till bildens stämning och många av hans färgbilder innehåller en veritabel explosion av färg.

Han har ett unikt sätt att se på världen. En väldigt europeisk sensibilitet, en väldigt europeisk sexualitet; han gillar skuggorna snarare än bara mörker eller bara ljus." - Bono, ur The work of director Anton Corbijn (2005)

Bono, Capo de Luca, 1997 (klicka på bilden för att se den i större format) Bono: Capo de Luca, 1997
"Bono som 'the ultimate Bandito'. Serierna med låtsas-dokumentära bilder ger mig och artisten en ursäkt att klä ut oss, vilket är en mycket befriande upplevelse. Bono är den person jag har fotograferat mer än någon annan och även i de mest löjliga kostymerna. Jag måste tillägga att frågan om detta beror på mig eller på honom förblir ett mysterium." Anton Corbijn

Corbijn arbetar huvudsakligen portättfotografering och ofta är hans modeller kända personer. På frågan varför han väljer att porträttera kändisar istället för okända svarar Corbijn att "Det finns det tillräckligt många fotografer som gör. Jag upplever det som en utmaning att ta annorlunda foton av kändisar". Han förklarar att det som intresserar honom är att porträttera kända personer på ovanliga sätt - i ovanliga omgivningar eller oväntade kostymeringar. Det Corbijn gör är att leka med det som betraktaren redan vet om den person som porträtteras. Han säger också att han vill att hans foton ska vara öppna för många olika tolkningar.

Rockfotografen Corbijn

Elvis Costello, 1977 (klicka på bilden för att se den i större format) Det var Corbijns fotografier av rock- och popartister som lade grunden till hans framgång. 1977 fick musiktidningen New Musical Express redaktör i sin hand ett foto föreställande Elvis Costello på ett hotellrum. "Det var den bilden som fick mig att inse att jag måste ha den här fotografen", säger Neil Spencer som då var chefredaktör för NME.

Corbijns samarbete med musikpressen må vara framgångsrikt, men det har inte alltid varit utan problem. Den unge fotografen hade bestämda åsikter om hur hans bilder skulle presenteras och dessa gick inte alltid ihop med tidningarnas art directors. Vad som idag blivit Corbijns signum - de dunkla, ofta ofokuserade bilder där man knappt känner igen artisten - gjorde sig helt enkelt inte på tidningarnas omslag och ofta klagade även skivbolagen. Samtidigt bidrog de oväntade omgivningar som Corbijn fotograferade världsstjärnorna i med nya dimensioner till bilderna.

En av de första artister som Corbijn hade något längre samarbete med var den holländske musikern och sedermera bildkonstnären Herman Brood. Tillsammans experimenterade de bland annat med bilder som skulle föreställa dokumentära, men som i själva verket var noga arrangerade. Corbijn har i efterhand jämfört deras samarbete med hans senare förhållande till U2. Ett annat av de band som Corbijn arbetat mest med genom åren är Depeche Mode. Under en intensiv period på 1990-talet tog han inte bara fotografier av bandet utan regisserade deras videor, designade deras skivomslag, T-shirts, loggor och till och med deras scenshow.

Anton var fotograf på NME och kanske tack vare honom så hamnade vi på omslaget. Fotot var typiskt Anton. Nån ringde och sade att vi var på omslaget och jag blev väldigt exalterad. 'Wow - vi är på förstasidan till NME!' När jag sedan köpte tidningen såg jag att jag stod längst fram, fullständigt ofokuserad, medan de andra var skarpa i bakgrunden. Till min förfäran insåg jag att jag egentligen inte var på förstasidan… Mitt ego fick sig en knäck. Men det var ett jättebra foto och när man ser tillbaka så ser man att det var en klassisk Anton-bild" - Dave Gahan, Depeche Mode

När Per Gessle gav ut sitt album Mazarin 2003 sägs kostnaderna för omslag och promobilder ha gått på lika mycket som själva produktionen av skivan. "Anton kanske tar 50 000 för en fotosession, men han levererar tre gånger så många användbara bilder som andra fotografer", förklarade Per Gessle i en intervju.

U2 & Brian Eno, 1997 (klicka på bilden för att se den i större format) Något Corbijn också är känd för är att han numera inte åtar sig vilka uppdrag som helst. Flera världstjärnor som har velat bli fotograferade av honom har fått avslag. Själv säger han att det beror på att han måste känna något för artisten eller dennes musik för att kunna göra ett bra jobb. Han arbetar mycket med låtsas-dokumentära bilder, som är arrangerade för att ge åskådaren intrycket att det finns en historia bakom fotografiet. Brian Eno hävdar att Corbijn snarare än att återge verkligheten genom sina bilder, skapar den.

Vidare till...

Del 1: Anton Corbijn - en modern holländsk mästare

Del 2: Corbijn & U2

Del 3: Videoregissören Corbijn

visa alla artiklar

Dela på Facebook