Ute i kylan för U2

klicka på bilden för att se den i större format Redan i lördags kom ett sms från u2.se:s webmaster som var på hockey i Globen: ett tremanstält var uppställt vid biljettkassan! Själva kom vi inte dit förrän vid halv nio på söndagskvällen, fullt utrustade med varma kläder, termos, liggunderlag, U2-affisch och lite annat smått och gott.

Under taket utanför biljettkassan var redan ett tiotal tappra själar församlade. Vi hälsade, ställde ner grejorna och började ställa artigt försiktiga frågor om hur det hela var organiserat. Visserligen hade vi förberett köorganisation, men man vill ju inte klampa in och peka med hela handen direkt.

"Vi måste nog höra med Jonas - det är han som har koll."
Jodå, Jonas hade koll. Under hans överinseende hjälptes alla åt med att placera ut kravallstaket till någon sorts fålla framför biljettkassorna och en sluss in till denna. Blev rätt tjusigt, om vi får säga det själva.

Kösystemet
Oavsett om det gäller köande till biljetter eller innan konsert så är kaos köarens värsta fiende. Ingen kan påstå att det är särskilt kul att köa, så man får försöka göra det så drägligt som möjligt. Alla vill förstås komma så långt fram i kön som möjligt, men om anarki utbryter blir det snabbt otrevligt.

Grundregeln är ju att de som köat längst har rätt till bästa platserna. En annan inofficiell regel är att den som är först på plats har en viss auktoritet när det gäller att bestämma hur det hela ska gå till. Alltså snackade vi som kommit vid niotiden hop oss, utbytte erfarenheter från andra köer och kom överens om ett system som, även om det kanske inte var felfritt, var hyfsat rättvist.

klicka på bilden för att se den i större format Några enkla instruktioner skrevs på en stor skylt:
1. Ta ett könummer.
2. Skriv upp dig på listan.
3. Upprop sker ibland = säg till om du går nånstans.
4. Dream out loud!

Tanken med kölapparna var att folk inte skulle behöva sitta i en lång rad hela natten, utan kunna hitta en plats för sig själva, gå iväg för att köpa mat eller bara för att hålla värmen.

Listan och uppropen var för att ingen skulle kunna ta en kölapp och sen gå hem och sova för att dyka upp vid åttatiden på morgonen. Var man inte närvarande vid uppropen ströks man. Det var faktiskt bara en kille som försvann på det sättet, men han dök å andra sidan inte upp på morgonen heller.

Visst var det ett fåtal som hade synpunkter när de inte fick ta en extra kölapp till kompisen som skulle komma senare eller som blev upplysta om att de inte kunde gå iväg i flera timmar.
"Vem har bestämt det här - är det du, eller?"
"Ja, jag och de andra 125 som är före dig i kön."
Just den diskussionen tog slut där.
Det var också väldigt praktiskt att kunna peka på Jonas & Co i tältet och säga "De har varit här sen i fredags."

klicka på bilden för att se den i större format John tog hand om listan. Marie ägnade sig mest åt att dela ut kölappar och skrika instruktioner åt folk. Kim hjälpte till med allt detta (utom skrikandet) samt kom med uppmuntrande uttalanden om att det egentligen inte var så fruktansvärt kallt.

Alla hjälptes åt med att förklara systemet för nytillkomna och svara på frågor om hur många kassor som skulle öppnas, hur många biljetter man fick köpa och vad de kostade, vilket datum konserten skulle äga rum, etc. Annars var nog den vanligaste frågan vilken tid McDonalds öppnade.

Folket
Först på plan var som sagt gänget i tältet och vi var lite nyfikna på dem. Jag menar, tältar man i tre dagar för att försäkra sig om att komma först i kön när U2-biljetterna släpps så är man väl riktiga hardcore-fans? Viss förvåning utbröt därför - snabbt ersatt av fascinerad beundran - när de erkände att sommarens konsert blir deras första med U2. Fast tre dagar är väl inget för det här gänget - de köade i fem veckor till Sagan om Ringen.

John från Finland hade kommit vid 12-tiden på söndagen, direkt från båten. Han hade varit med förr. Det hade även Micke, som redan på ett tidigt stadium brett ut sin sovsäck under tak. Andra insåg att det var läge att snabbt ordna varmare kläder och gick igen för att senare återkomma.

Två riktiga konserträvar dök upp och kom med ovärderliga tips om hur man kunde snabba på kön när väl biljetterna släpptes: ha jämna pengar, jiddra inte om sektioner utan be om de bästa sittplatser de har kvar, etc. En av dem hade faktiskt varit på en Sex Pistols-konsert en gång på världen.

Kristina - som främst köade för sin systers skull - kände sig nog först lite bortkommen bland alla som pratade konsertbootlegs och olika skivpressningar, men kom snabbt in i gemenskapen. Från u2.se:s forum kom U2-1991, KrayC och ni-cho samt säkert flera till som höll en lägre profil. Vi hade på det hela taget ganska trevligt. Om det bara inte hade varit så kallt.

Klimatet
Ja, det var kallt. Trots fyra lager kläder, tredubbla sockor och varmaste mössan så var det kallt. Hade det varit vindstilla så hade det nog varit rätt okej, men vid Arenatorget så blåser det alltid. Fem minusgrader som står stilla är väl inte så farligt, men när de träffar en med en hastighet av 10 meter i sekunden är det inte kul längre.

klicka på bilden för att se den i större format "Varför kan de inte släppa konsertbiljetter på sommaren?"
"Kanske för att U2 inte har lust att spela utomhus i Sverige på vintern?"
Nä, det förstås. Ingen har påstått att U2 är korkade. De har vett nog att undvika utomhusaktiviteter i kalla klimat - till skillnad från oss andra.

Vi fick försöka hålla värmen så gott det gick. Några hade med sig dunsovsäckar. De nio som klämde in sig i tremanstältet hade det nog varmast. Då och då utbröt improviserade fotbollsmatcher. Vi dansade schottis och drack Irish Tea. Den vänliga själ som är ansvarig för att dörren till det uppvärmda trapphuset strax intill inte var låst är härmed utnämnd till hedersmedlem i u2.se på livstid.

Förutom kylan och vinden var det faktiskt inte så illa. Ett par hade med sig CD-spelare som öste ut U2-musik. Vi pratade om sånt som alla U2-fans pratar om när de träffas: favoritlåtar, konserter man varit på och planer för den kommande turnén, vilka som träffat bandet, om man har några gemensamma bekanta, etc. Förutom historier delade många även med sig av sitt godis, vilket uppskattades.

Lekte U2-lekar gjorde vi också.
"Förste man säger en U2-låt och sen ska nästa säga en annan som börjar på samma bokstav som den första slutade på. Om Marie t.ex. säger One så ska Kim säga en som börjar på E. Man får inte säga låtar som redan har sagts."
Vi kan rapportera att det är väldigt många U2-låtar som slutar på antingen E eller N. De är i alla fall överlägset fler än de låtar som börjar på dessa bokstäver - kolla själva.
Vi kom aldrig så långt som till leken "Gissa låten utifrån en rad i texten", utan sparar den till köandet utanför Ullevi i sommar.

På morgonen
Vid sjutiden började det ljusna och klockan åtta sken solen över Globenområdet. Ingen timme är så lång som den sista innan biljettkassorna öppnar. Vid det laget hade alla plockat ihop sina grejor och bildat en lång kö i nummerordning. Globens vakter dök upp med lappar där vi skulle fylla i namn, adress och telefonnummer. En av tältkillarnas flickvän kom med nybakad, fortfarande ljummen sockerkaka. Maries syster kom med sin kamera och förevigade tillfället.

klicka på bilden för att se den i större format "Vad väntar de på? Klockan är ju en minut över nio!"
Nej, nu var vi inte tålmodiga längre. Nu ville vi ha våra biljetter och snabbt skulle det gå.
Så drogs jalusierna för biljettkassans fönster upp och alla applåderade.

En av vakterna kontrollerade insläppet till kassorna så att inte anarki utbröt. Något som kanske inte var så listigt var att personuppgifterna på var och en skulle knappas in innan biljetterna kunde skrivas ut. Vi föreslår Globen-kassan att nästa gång göra som vi hörde att de gjorde i Lund: samla in lapparna i förväg och registrera uppgifterna så att själva biljettförsäljningen kan gå smidigt.

Men tio minuter över nio hade vi våra biljetter!
Vi var egentligen genomfrusna, men samtidigt härligt varma kring hjärttrakten.

Vi sade hej till våra nyfunna kompisar från kön - alla lika glada som vi.
"Vi ses utanför Ullevi den 29 juli!"
Det gör vi. Och vi misstänker att Jonas & Co lär vara först på plats då med.

It was a Beautiful Day!

Kim & Marie
Stockholm 2005-02-08

Tack till Sara för fotografierna!
Klicka på bilderna för att se dem i större format.

visa alla artiklar

Dela på Facebook