En sång de hoppas aldrig behöva sjunga mer

Jag skulle älska att se ett enat Irland, men jag tror inte att man kan ändra på folks åsikter genom att sätta en pistol mot deras huvuden." - Bono, 1983

Sunday Bloody Sunday är för mig i särklass bland U2:s låtar, i praktiken inte jämförbar med någon annan. Det var den första U2-text jag kunde utantill och en av dem jag oftast återkommer till. Inledningsversens "I can't believe the news today, I can't close my eyes and make it go away" har vid alltför många tillfällen känts skrämmande passande när jag öppnat tidningen eller slagit på TV:s nyhetssändningar.

Den är också en av bandets mest kända låtar, relativt lätt att spela och tyvärr ofta misshandlad av glada musikentusiaster. För mig är det ständigt lika frustrerande när något coverband på krogen ropar "Kom igen nu - klappa i händerna!" och sedan spelar Sunday Bloody Sunday som en partylåt, medan publiken glatt hoppar upp och ner. Ofta får jag god lust att storma upp på scenen, slita mikrofonen från sångaren och vråla "Lyssna på texten, era idioter! Det här är inget att jubla åt!"

Sunday Bloody Sunday är U2:s mest kontroversiella och omdiskuterade låt och samtidigt den mest uttalat politiska. Sällan har de fått ta så mycket kritik som för den låten och sällan har de så envist hållit fast vid sin ståndpunkt. Som Bono har sagt vid ett otal liveframträdanden: "Den här låten är inte en rebellsång - den här låten är Sunday Bloody Sunday!". Med sitt pacifistiska budskap vägrar den att välja sida i Nordirlandskonflikten, utan för istället fram åsikten att problemen måste gå att lösa på fredlig väg och att människoliv måste komma före principer. På sätt och vis är den en protestsång, men det den protesterar mot är den våldscykel som drabbat Irland under 800 år och då främst under 1970- och 80-talen - den tid då U2 själva växte upp och formades som musiker och som människor.

Trummorna bidrar med en exceptionellt lyckad grund. För att få det rätta ekot placerades Larry i trapphallen på Windmill Lane Studios och beordrades att kombinera det militäriska trummande han lärt sig i Artane Boys Band med rock'n'roll. Det är dock huvudsakligen gitarrslingan och texten som ger låten dess identitet. Enligt U2-legenden genomgick The Edge vid den här tidpunkten en religiös kris över frågan om hans kristna tro var förenlig med hans medverkan i ett rockband. Han funderade under ett par veckor allvarligt på att hoppa av bandet, men ur krisen föddes detta gitarriff som fortfarande är U2:s mest kända.

U2 live, War-turnén (klicka på bilden för att se den i större format) En första 'Blodig Söndag' ägde rum i Dublin den 21 november 1921 under det irländska frihetskriget. Dock anses U2:s text vara inspirerad av den 'Blodiga Söndagen' i Derry i Nordirland, söndagen den 30 januari 1972. Den dagen anordnade Irish Civil Rights Association en demonstration för medborgerliga rättigheter. Demonstrationens tillstånd drogs i sista stund in, men trots detta genomfördes den. För att stävja oroligheter hade polisen fått förstärkning av fallskärmstrupper ur den brittiska armén. Trupperna öppnade eld mot demonstranterna och dödade 13 människor - alla obeväpnade - och sårade många fler.

Till skillnad från många fredssånger blundar Sunday Bloody Sunday inte för våldet. Däremot säger den att våldet finns där, men att man inte får ge efter för det. We Shall Overcome, All You Need Is Love och Blowing In The Wind i alla ära, men de inspirerar inte till samma aktiva motstånd mot våldet som Sunday Bloody Sunday gör. Något som U2 införde med låten är att de drar ner våldet på ett personligt plan: hur konflikten drabbar människor i vardagen - oavsett om dessa är politiskt aktiva eller inte - och hur ställningstaganden skiljer familjer åt.


"Broken bottles under childrens feet
Bodies threwn across a dead end street
And I won't heed the battle call
It puts my back up, puts my back upp against the wall"

och
"There's many lost but tell me who has won?
The trenches dug within our hearts
And mother's children, brothers, sisters torn apart".

U2 har ofta använt låten vid sina konserter för att kommentera aktuella händelser och föra fram sitt fredsbudskap. Vid bandets bejublade konsert på Croke Park i Dublin den 27 juni 1987 uppmanade Bono publiken: "Sjung den här för Belfast, för Derry, för Beirut, för Nicaragua!"

Ni vet, Sunday Bloody Sunday är inte en rebellsång. Den är inte för våld, den är inte pro-irisk. Jag är less på folk som viftar med flaggor. På vår scen kan man se vita flaggor och det tycker jag är en viktig flagga. Men jag är stolt över att vara irländare." - Bono, 1983

U2 live, Denver 1987-11-08 (klicka på bilden för att se den i större format) Det mest berömda tillfället är nog ändå det så kallade "Fuck the Revolution!"-framträdandet i Denver, USA, den 8 november 1987 - samma dag som en IRA-bomb hade dödat elva människor i den nordirländska staden Enniskillen. Bandets känslofyllda framförande av Sunday Bloody Sunday den kvällen fångades i filmen U2 Rattle And Hum och har senare beskrivits av Bono som "det ultimata framförandet".

"Det var nästan som om låten hade skrivits för den dagen", sade han, "på ett sätt som den aldrig mer kunde bli. Allt annat skulle vara mindre än det."

U2 har själva sagt att de efter den kvällen funderade på att aldrig mer spela Sunday Bloody Sunday - att låta Denverkonserten bli det sista liveframförandet av låten. Även om så inte skedde blev de mer restriktiva med att spela den, delvis beroende på att de inte ville att den skulle bli så sönderspelad att den förlorade sin betydelse, men också på grund av den smärta och frustration de kände över förhållandena i Nordirland.

"How long must we sing this song?" - ska konflikten aldrig ta slut? Ska det aldrig bli fred på Irland?

The Edges sköra akustiska soloversion under den senare delen av PopMart-turnén återupprättade på sätt och vis Sunday Bloody Sunday för U2 och deras publik. Under Elevation-turnén blandade bandet ibland in Bob Marleys Get Up Stand Up i låten och vid deras klassiska Slane Castle-konsert 2001 blev den en direkt vädjan om fred i Nordirland, med särskild hänvisning till offren för attentatet i Omagh 1998.

År 2003 hade Paul Greengrass prisbelönta film Bloody Sunday svensk premiär. Filmen handlar om tragedin i Derry 1972 och tenderar den dramadokumenära traditionen. Unikt är också att den inte innehåller någon som helst bakgrundsmusik. Därför blir effekten också så mycket starkare när filmens eftertexter börjar rulla och en välbekant röst hörs säga: "This is a song… a song I'd hoped I'd never have to sing again". The Edges välbekanta intro svävar in och bildar bakgrund till sångens "I can't believe the news today…".

Sällan har jag sett så många biobesökare sitta kvar och vänta ut musiken, trots att eftertexterna sedan länge försvunnit från duken. Sällan har jag sett så många tysta tårar i en biosalong.

Marie
marie@u2.se

Sunday Bloody Sunday
Först utgiven: Som öppningslåt på albumet War (1983-02-28).
Album: War (1983-02-28).
Övriga skivor:
  • A-sida på singeln Sunday Bloody Sunday (mars 1983). Singeln gavs ut i formaten 7" vinyl och 12" vinyl.
  • En liveversion av Sunday Bloody Sunday, inspelad vid Loreley-festivalen in Tyskland 1983-08-20, ingår på livealbumet Under A Blood Red Sky (november 1983).
  • Ytterligare en liveversion av Sunday Bloody Sunday spelades in vid PopMart-konserten i Sarajevo 1997-09-23 och återfinns på singeln If God Will Send His Angels (december 1997).
  • Albumversionen finns med på samlingarna The Best of 1980-1990 (november 1998) och 18 Singles (2006-11-23).
    Videor: Det har aldrig spelats in någon officiell promo-video till Sunday Bloody Sunday. Däremot finns ett antal liveversioner bevarade för eftervärlden.
  • Den vanligaste är från U2s framförande av låten vid Red Rocks Amphitheatre i Denver, USA, den 15 juni 1983, och återfinns på konsertvideon Under A Blood Red Sky (1983).
  • Samma inspelning finns också med på videosamlingarna The Best of 1980-1990 (1999) och 18 Singles (2006-11-23).
  • Ytterligare liveversioner av Sunday Bloody Sunday återfinns i filmen U2 Rattle And Hum (oktober 1988) samt på konsertvideorna PopMart - Live from Mexico City (1998), Elevation 2001 - Live from Boston (2001-11-28), U2 Go Home - Live from Slane Castle (2003-11-19) och Vertigo//2005 - Live from Chicago (2005-11-15) samt i konsertfilmen U2 3D (2008).
  • En liveversion av låten ingår som ljudspår i filmen Bloody Sunday (regi Paul Greengrass, 2002).
  • Se även artikeln War - ett kvarts sekel senare.

    Like a Song är u2.se:s artikelserie där olika medlemmar av redaktionen skriver om en U2-låt som har betytt något särskilt för dem. Här är alla hittills publicerade bidrag:
    1: Bortom all kontroll, Karl Otto skriver om Out Of Control.
    2: En sång de hoppas aldrig behöva sjunga mer, Marie skriver om Sunday Bloody Sunday.
    3: Det sa bara klick!, Kim skriver om One.
    4: Fred på jorden?, Celine skriver om Peace On Earth.
    5: En ångvält kallad Streets, Olov skriver om Where The Streets Have No Name.
    6: En ny start, Sara skriver om Grace.
    7: Som en stjärnklar natt, Mårten skriver om With Or Without You.

    visa alla artiklar

    Dela på Facebook