En kärlekshistoria

I juni 1992 blev jag utbjuden. Jag kände mig dock för osäker, visste för lite och ville inte chansa, så jag tackade nej. Något drog mitt intresse i alla fall, så jag började ta reda på mer. Undrade om det kanske ändå var något för mig. Ett år senare fick jag ytterligare en chans och den här gången ville jag se vad erbjudandet innehöll. Jag visste ju i alla fall tillräckligt för att veta att helt besviken skulle jag nog inte bli.

Det som hände var dock mer än vad jag i min vildaste fantasi kunnat drömma om. Jag blev ”swept off my feet” från första ögonblicket och jag var förälskad. När vi skildes den kvällen vandrade jag iväg på små rosa moln och där blev jag kvar länge. Det skulle dock dröja innan nästa möte och under tiden tog jag reda på allt jag kunde, det fanns ju så mycket att lära känna. Mystiskt, fascinerande, rörande - allt detta fann jag och det lade sig att gro inom mig. Som i alla förhållanden går det upp och ned. Efter ett häftigt första möte lugnade det ner sig, men jag bar känslan inom mig och vid nästa möte slog den till med full kraft igen, som ett knytnävslag i magen och jag visste att det var här jag hörde hemma.

Behovet av att vara nära steg kraftigt och det blev ytterligare några möten under den hösten. För varje gång kom jag närmare, kände mig säkrare, fann en ro och tilltro. Så var vi tvungna att åter skiljas. Jag bar dock minnena med mig, plockade ofta fram dem och lät dem underhålla det förhållande jag nu kände att jag hade. Hela tiden fann jag mycket nytt att utforska och jag fick svar på och hjälp i många av livets frågor. Jag såg fram emot den dag då vi skulle ses igen. Den kom tidigare än jag först hade trott och det kändes underbart när jag åter fick uppleva mötet där så jag totalt kunde få känna den kärlek jag vårdat.

Det skulle bli många heta möten den sommaren. Varje kväll lika unik, lika speciell och jag kände mig hel och trygg i närvaron, Jag visste att hur mycket jag än gav skulle jag få tusenfalt igen och jag skulle aldrig bli besviken. Det är svårt att beskriva den där sista kvällen. Den hade allt, den var den ultimata kärleksförklaringen. Åter igen sveptes jag iväg till ett ställe där jag kunde känna den totala omfamningen - rogivande, trygg och evig.

Självklart ser jag fram emot nästa gång vi ses, men sedan den kvällen är jag så trygg i vårt förhållande att jag kan låta det vila, jag vet var jag hör hemma ändå. Förhållandet är starkt, säkert och outgrundligt enkelt. Inga måsten, inga krav - bara djup, respektfull kärlek. Detta är mitt längsta förhållande: det till U2.

Sara, 2004-07-22

visa alla artiklar

Dela på Facebook