Daniel Lanois – från källaren till rampljuset

31 Aug
2011

U2 med Daniel Lanois, Grammy Awards 2002

Daniel Lanois föddes år 1951 i Hull, en stad som ligger i Quebec-området i Kanada. Därför talade han till en början endast franska innan han lärde sig engelska som tolvåring: ”Det tog mig lång tid att lära mig engelska, jag fick gå om samma klass ett antal gånger. Man satt i samma bänk när en ny omgång ungar kom in i klassrummet. Det ställde till det för mig.”

Daniel växte upp i Hamilton tillsammans med de övriga barnen i familjen Lanois, Robert (Bob), Ron och Jocelyne. Daniel har senare berättat om hur musiken ständigt fanns i hans närhet som liten. Hans mor – Jill Lanois – gillade att sjunga. Daniels far – Guy Lanois – var till vardags hantverkare men kunde spela violin, liksom dennes far. Man hade även traditionen att samlas hemma hos varandra i samhället för att bjuda på en stunds underhållning. Tack vare dessa händelser som han fick ta del av som mycket liten utvecklades Daniels sinne för att känna igen och skapa melodier.

Liksom en annan U2-medarbetare, Anton Corbijn, påbörjade Lanois sin karriär som musikproducent i mindre skala på hemmaplan innan han fick sitt stora genombrott. Detta skulle ge honom möjligheten att arbeta med musiker från hela världen. Daniel Lanois håller dock sina kanadensiska hemtrakter nära hjärtat och åker tillbaka med jämna mellanrum för att hälsa på. Han bor numera i Los Angeles och Toronto där han har skaffat sig en egen inspelningsstudio för att försöka lyfta fram nya, lokala talanger.

Daniel Lanois’ stil kan verka svår att rama in med tanke på den ofantliga mängd artister som han har arbetat med. Något som de alla har haft gemensamt är deras strävan efter innovation och viljan att göra något som är karaktäristiskt för dem. Det sistnämnda är ett exempel som gör att han inte följer exakt samma mönster för varje artist. Han försöker alltid att få sin klient trygg i sig själv. En annan teknik som han använder sig av, bl.a. med U2, är att samla alla tillsammans i ett rum eller en öppen yta i lokalen och bara spela. Lanois nämner ofta hur viktigt det är att ha en stabil grund som man sedan kan utveckla en sång kring.

Inspelningen av basgitarr och bastrumma är ”helig mark” för Daniel som försöker att låta bli dessa spår i den mån det är möjligt när de väl är inspelade. Ett typexempel på Daniels metod är födelsen av klassikern I Still Haven’t Found What I’m Looking For. En jam session som influerades av rytmsektionen vilket senare bidrog till det rytmiska tempot där bas och trummor är framstående i låten och visar vägen snarare än håller sig i bakgrunden.

”Mitt minne av The Joshua Tree är upprymdheten över att få arbeta med Brian och Danny igen. Danny var den förste producenten som verkligen visade ett engagemang för rytmsektionen. Steve (Lilywhite övers. anm.) fokuserade på gitarrer och sång, det var hans specialitet.”
- Larry Mullen Jr. ur dokumentären Classic Albums: The Joshua Tree (1998)

Musikproducenten Lanois

Daniel Lanois på plats bakom ett av sina instrument - mixerbordet, 2008.

Daniels karriär som musikproducent påbörjades i en källare som tillhörde hans mor, Jill. Som tonåring spenderade han mycket tid i studion som fanns där tillsammans med sin bror Bob efter att ha blivit relegerad från skolan. I studion skulle han få spela in ett stort antal gospelskivor åt grupper som var på Kanada-turné från Haiti och Sydafrika för att nämna några platser.

Bröderna Lanois’ hemmastudio blev så småningom välkänd i området för det speciella sound som fanns där. Från att ha producerat lokala band, som systern Jocelynes Martha and The Muffins skulle Daniel snart komma i kontakt med någon som ledde honom till genombrottet och samarbeten med ett antal av vår tids största artister.

Toronto-baserade The Time Twins, hade spelat in en skiva med Lanois när de sedan reste vidare till New York. Där träffade de på Brian Eno, brittisk skivproducent och sedermera Daniels ständige kompanjon, som fick höra verket. Han blev förundrad av vad han hörde och fick reda på vem som hade producerat albumet. Brian sökte upp kanadensaren, som nu hade flyttat ut från källaren till en riktig studio, Grant Avenue Studios. De arbetade där under två år, utan att känna tidspress och förväntningar från musikindustrin. Detta experimenterande ledde till att de tillsammans utvecklade genren ambient music (ungefär stämmingsskapande musik på svenska). Samarbetet med Brian Eno står sig än idag och Daniel är aldrig sen att visa sin beundran för honom.

”Dan lyssnar efter känsla, vilket blir sångernas ryggrad och han riktar uppmärksamheten mot sådant som alla andra har slutat att lägga märke till” – Brian Eno om Daniel Lanois

Numera har Daniel Lanois möjligheten att själv välja vem han vill arbeta med. Det spelar uppenbarligen ingen roll om man är ett välkänt namn eller om man precis har börjat ta sina första stapplande steg in i musikbranschen. Har man ett kall som artist så smittar det av sig även om Daniel hävdar att han kan vara lite spontan av sig när det gäller att acceptera en inbjudan. Gillar han vad han hör så är chansen stor att han tar sig an jobbet.

Fortsättning följer…

Del 1: Daniel Lanois – Från källaren till rampljuset
Del 2: Lanois & U2
Del 3: Musikern Lanois (kommer snart!)

Fler artiklar om U2:s medarbetare hos u2.se:

Anton Corbijn – en modern holländsk mästare Första delen om rockens hovfotograf.
Corbijn & U2 – Läs mer om hur Corbijn och U2 fann varandra.
Videoregissören Corbijn – Anton har på senare tid även ägnat sig åt rörliga bilder, vilket får avsluta U2.se:s artikelserie om honom.