I can’t believe the news today

14 Nov
2015
I Can't Believe The News Today

I Can't Believe The News Today

Jag befinner mig i Paris. Det känns helt bisarrt. Jag känner mig trygg där jag är, på ett litet hotell långt bort från där attentaten utfördes, tillsammans med en fantastiskt god vän. Det som hände igår var fruktansvärt. Att säga att det ger perspektiv på tillvaron är en stark underdrift.

Vi befann oss vid bandets hotell när de första dåden begicks. Vi hade naturligtvis ingen aning om vad som pågick. Vid 22:30 ungefär märkte vi ganska febril aktivitet både utanför hotellet, där vakterna uppenbart gjorde sig beredda på att ta emot eller eskortera ut någon betydande person, och inne i lobbyn. Hotellet har nämligen glasväggar ut mot gatan så det var lätt att se vad som hände innanför dörrarna.

Folk som vi vet tillhör U2:s crew gick omkring med mobiltelefoner och såg allmänt oroliga ut. Jag tänkte inte så mycket på det just då. Tänkte att det kanske är som det alltid ser ut när någon i bandet ska in eller ut från hotellet. I retrospekt förstår jag så klart vad det egentligen rörde sig om. Men för mig och min kompis som stod ensamma utanför hotellet steg så klart spänningen eftersom chansen att få en liten pratstund kändes rätt stor.

Efter ett tag lämnade folk lobbyn och aktivitet avstannade så vi bestämde oss för att åka ut till arenan. På väg dit läser jag om ett attentat, men antalet döda var då ändå ganska lågt (tror det sas att två människor var döda och sex personer skadade men minnet är rätt luddigt). Inte för att det kändes muntert för det, men vi tänkte nog inte att det skulle bli tillnärmelsevis så allvarligt som det sedan blev. Innan vi har kommit fram till arenan hade tyvärr allting eskalerat och som jag misstänkte var det i princip ingen där kön hade varit när vi kom fram.
En vakt från arenan kom ut 23:45 och sa att det ännu inte tagits något beslut om huruvida konserten skulle bli av eller inte. Men allteftersom dödssiffran steg så blev det uppenbart att det inte blir någon konsert, i alla fall inte på lördagen, och i sammanhanget var det naturligtvis bisarrt att ens tänka på konserten. Men om man har sett fram emot det här länge och laddat upp rejält så är det så klart ändå så att man som U2-fan blir hemskt ledsen när det man trodde skulle bli en fantastisk helg förbytts till en tragedi.

Jag och min kompis åkte tillbaka till hotellet och enda sättet var tunnelbana enligt rapporter om att taxi var hopplöst att få tag på. T-banan skulle snart sluta gå pga att det var sent och vi ville inte chansa på taxi och sedan inte kunna ta oss tillbaka.

Hursomhelst, det var riktigt obehagligt att åka genom centrala Paris. Alla tittade misstänksamt på folk i vagnarna, inte minst när det klev på nya människor. Det blev inte bättre av att det satt en full människa och gormade högljutt och aggressivt hela vägen. Det var inte jättemånga som åkte och tack och lov hände ingenting. Förutom att tunnelbanan slutade gå. Sista biten åkte med en taxi som vi lyckades vinka till oss.

Ungefär tre timmar lyckades vi sova. Just nu vill vi bara ut och få lite frisk luft. Och det är nog det vi ska göra, trots allt, men hålla oss väldigt nära hotellet och undvika folkmassor.

Sist men inte minst, tack för allt stöd vi har fått på Facebook och via sms. Det värmer. Sköt om er, oavsett var ni är!

Malin, 14 november 2015
malin@u2.se