Songs of Chronology (1/3): 1960-1974

16 Aug
2015
Dublin-graffiti, 1970-talet (foto: thachabre/Creative Commons)

Dublin-graffiti, 1970-talet (foto: thachabre/Creative Commons)

Under min ursprungliga lyssning kändes det inte riktigt som att  Songs of Innocence flöt på.

Efter att ha läst om bakgrundsberättelsen, provade jag att lyssna på skivan i någorlunda kronologisk ordning och den fungerar bättre än ursprungliga låtordningen i min mening.

Eftersom albumet berättar om Bonos uppväxt i Dublin, föll det sig naturligt att inleda med Cedarwood Road och utgå från hans födelseår, 1960. På så vis får vi ett album som börjar med ett spår som överrumplar lyssnaren. Efter Bonos inledande gitarrslinga kommer det Jimmy Page-inspirerade riffet in som en käftsmäll. Detta ger en föraning av något tungt och annorlunda från U2, särskilt med den avslutande strofen:”A heart that is broken, is a heart that is open…”.

När krutröken har lagt sig går resan vidare till maj 1974 via Raised by Wolves där vi får vibbar av With a Shout (Jerusalem) från Octoberett album som också bjöd på pianoslingor, konflikter och saknaden av en förälder. Denna berättelse är väldokumenterad av Bono själv i texthäftet, så vi går raskt vidare!

”Vilken annan fredag som helst år 1974 skulle jag klockan 17:30 befinna mig på Talbot Street i en skivbutik. Den 17 maj cyklade jag till skolan och undvek därigenom en av de blodigaste stunderna i ett händelseförlopp som delade ön…3 bilbomber koordinerade att detonera samtidigt ödelade Dublins stadskärna…min gamle vän Andy Rowen /../ var inlåst i sin fars skåpbil medan pappan skyndade till offrens undsättning. Utströdda likt avfall på gatorna.” - Bono om inspirationen bakom Raised By Wolves

Som tredje spår har jag valt The Troubles, som knyter an till våldet på Cedarwood Road men även Nordirlands tre decennier långa konflikt med Storbritannien och på så vis summerar inledningen. Att placera The Troubles här fungerar även som en temposänkare efter två intensiva rocklåtar. Dock har jag inte kunnat säkerställa exakt vilken tidsperiod Bono hade i åtanke när han skrev denna – eller om det bara var sjuttiotalet i allmänhet.

”Som tonåring befann jag mig också i en våldsam omgivning..skinnskallar och huliganer, rakblad och knogjärn. Tonårsfester där grabbar dök upp med hammare och såg…och jag minns mycket stryk – jag minns att jag både tog emot och delade ut stryk. Ingenting gick däremot att jämföra med våldet som pågick bakom stängda dörrar. En makes våld mot sin hustru, en fars djuriska våld mot sina barn. Liksom alla platser hade Cedarwood Road sina mörka sidor och hemligheter. Liksom alla människor bär på sina egna.”  - Bono om 1970-talets Dublin

Senare samma år (1974) dyker en ny person upp i sångarens liv. Bono har berättat att han som fjortonåring träffade sin blivande fru, Alison. Detta har jag symboliserat genom att placera Every Breaking Wave på plats nummer fyra. Även om de inte blev ett par förrän senare, kan vi leka med tanken att Bono funderade på vad Ali betydde för honom redan vid denna tidpunkt: ”Summer I was fearless/Now I speak into an answer phone”. Sommar blev till höst men en träff lät alltså vänta på sig ytterligare en tid.

Fortsättning följer om en vecka!

Simon simon@u2.se

Stockholm 2015-08-16

Kommande delar i ”Songs of Chronology”

Del 1: 1960-1974

  • Cedarwood Road: 1960
  • Raised By Wolves: maj 1974
  • The Troubles (1968-1998)
  • Every Breaking Wave: 1974
  • Del 2: 1974-1976

  • Iris (Hold Me Close): 1974
  • Volcano (september 1974)
  • Sleep Like A Baby Tonight (1973/1974?)
  • Song For Someone: 1976
  • Del 3: 1976-1981

  • This Is Where you Can Reach Me Now (oktober 1977)
  • The Miracle (of Joey Ramone) (september 1978)
  • Invisible – (RED) Edit Version (1979)
  • The Crystal Ballroom (1979)
  • California (There is No End To Love) (1981)