Intervju: Ebbot Lundberg

6 Okt
2013

Ebbot med hunden som han köpte för gaget från Strömstadsgiget.

U2.se firade som vi tidigare rapporterat 10 år nyligen (U2.se 10 år). En målsättning för det fortsatta arbetet med sajten är att producera fler texter som belyser ämnet U2 ur ett specifikt svenskt perspektiv. Vi rivstartar med en exklusiv intervju med en svensk musikprofil som bland annat spöat Bono i pingis.

Det är drygt åtta år sedan U2 tog sin Vertigo-turné till Ullevi 2005. Det var då fyra år sedan U2:s senaste turnébesök i Sverige, två kvällar i Globen 2001, och det var så länge som åtta år sedan den senaste stora arenaspelningen i Sverige, Popmart på Ullevi 1997. Det finns mycket att säga om den där dagen för åtta år sedan men vi har tänkt angripa den här tillbakablicken på ett lite annorlunda vis.

Några timmar innan Bono kickade igång Vertigo med sedvanlig spansk inräkning steg den göteborgska rockuppenbarelsen The Soundtrack Of Our Lives upp på scen för att värma upp den somriga svenska publiken inför vad som komma skulle. Vi har därför intervjuat Ebbot Lundberg, frontman i det numera avslutade Soundtracks-kapitlet, för att prata om hans minnen från den där dagen och om hans förhållande till den irländska kvartetten.

U2.se: Ebbot Lundberg, goddag! Är allt bra med dig?

Ebbot: Ja det är det.

U2.se: Tack för att du ville prata med oss lite. Jag kan tänka mig att det inte är varje dag du får frågor om den här spelningen. Hur kom det sig att ni blev tillfrågade att agera förband till U2?

Ebbot: Det var The Edge och Larry Mullen som frågade om vi ville lira med dem eftersom de lyssnat mycket på oss.

U2.se: Hur kändes det att få frågan om att öppna för ett av världens bästa band?

Ebbot: Fråga dem. Det var någon annan som öppnade. Jag har ingen aning förutom att vi spelade ett kortare set under en tidigare tidpunkt.

U2.se: Ja, det var bandet Razorlight som var de som spelade precis före U2. Kändes det självklart för er att tacka ja?

Ebbot: Inte direkt. Men jag minns att jag var nyfiken på hur det lät ljudmässigt för oss på Ullevi. Och det lät skit. Vilket det alltid gjort för alla band som spelat där inklusive U2 med Springsteen som enda undantag.

U2.se: Jag vet att ni även har agerat förband till Oasis. Vilka fler giganter har ni haft äran att dela scen med?

Ebbot: Rolling Stones, Bob Hund, Silverbullit, John Fogerty, Paul Weller och The Varukers har också haft äran att få dela scen med oss när det begav sig.

U2.se: Men visst måste det vara en gammal pojkdröm att som svensk musiker, och i synnerhet göteborgsk musiker, få spela på Ullevi? Eller som Per Bjurman en gång sa, ”det där är ingen arena, det är en kyrka!”.

Ebbot: I så fall måste Herr Bjurman varit dyngrak. Om Ullevi skulle vara en kyrka då skulle det varken finnas några troende eller ateister kvar i Göteborg. Ullevi funkar som sportarena och bör användas till den typ av verksamhet.

U2.se: Utmärkte sig U2:s publik på något vis? Hur tycker du att er musik fungerade före U2:s? Jag var tyvärr inte där själv men jag har pratat med flera som uttryckt att ni var bland det bästa som äntrat scenen före U2.

Ebbot: U2:s publik utmärkte sig formidabelt. Vår musik peppade tydligen U2 eftersom de bjöd ner oss till Köpenhamn dagen därpå.

U2.se: Fick ni träffa U2 något under den dagen?

Ebbot: Jag spelade pingis med Bono och vann med 21-5. Vi hann tyvärr inga fler set pga soundcheck i Göteborg men vi hann ett set till i Köpenhamn där jag vann igen med 21-18. Sen smashade Bono tyvärr sönder den enda boll som fanns så vi fick avbryta.

U2.se: Berätta gärna mer om det!

Ebbot: Han visade sig vara en ganska dålig förlorare faktiskt. Fast jag tror det gick över efter ett tag.

U2.se: Hur är annars ditt förhållande till U2?

Ebbot: Efter matchen lite stelare än tidigare men helt ok. Jag brukar ha ganska lätt för både irländare och skottar eftersom jag är från Götet.

U2.se: Irländarna och skottarna är kanske de Brittiska öarnas ”goa gubbar”? Finns det någon U2-låt som betyder något speciellt för dig?

Ebbot: With Or Without You gillar jag eftersom jag är en ganska ambivalent person.

U2.se: Känner du att U2:s musik har influerat ditt musicerande på något vis? Personligen tycker jag att man i TSOOL:s musik ibland kan hitta de där storslagna uppbyggnaderna som sedan exploderar i en orkan av ljud, t.ex. i Second Life Replay och Mantra Slider, en teknik som U2 ofta använt i sitt låtskrivande. Är jag på rätt spår?

Ebbot: Fel spår tyvärr. Men Brian Eno som varit U2:s producent har varit en influens på låten The Ego Delusion. Som vid närmare eftertanke faktiskt låter väldigt mycket U2! Så du är inne på rätt spår med dressin kan man säga.

U2.se: Tack, det är i alla fall bättre med dressin än helt urspårad. Ditt gamla band Union Carbide Productions har sedan länge varit ett stolt minnesmärke i den svenska alternativmusikhistorien och i vintras gjorde TSOOL sin sista spelning. Vad händer härnäst för dig och vad kan vi lyssnare se fram emot?

Ebbot: En återutgivning av alla fyra Union Carbide-skivor som nyss har kommit ut på vinyl… Den digitala releasen kommer till hösten! Samt att jag nyss släppt en splitter ny EP och ett instrumentalt soloalbum som kom för ett halvår sedan. Sedan kommer det naturligtvis hur mycket som helst från mig framöver!

U2.se: Och till sist för att återknyta till spelningen som hela intervjun kretsar kring, vilket är ditt bästa minne från den dagen?

Ebbot: Att jag åkte till Strömstad direkt efter spelningen och hade ett sologig sent på natten. Gaget därifrån ledde till att jag köpte en av de hundarna som är på omslaget till min intrumentala soloplatta!

U2.se: Grymt! Tack för att du ställde upp på intervjun, Ebbot! Vi önskar dig stort lycka till med de nya projekten!

Ebbot: Tack själv!